Just nu finns jag på refos blogg
Det är lite mycket nu…..så jag finns på refos blogg och på instagram med namnet @liselottenoren. 
Det här med ny webb på mongara.se
Vi har ny webb på Mongara.
Men det är kanske inte själva det nya utseendet som är det viktiga, utan alla de diskussioner som vi har haft för att komma fram till den nya webben. För att hamna rätt har vi frågat kunder, pratat med folk som ligger i framkant på den digitala sidan och använt mycket notisar. Vad gör vi är ganska lätt, men det är ju egentligen inte det som är intressant. Det unika är hur vi jobbar. Vi säljer alltså egentligen energi, möten och att vi kan koppla ihop folk så vi får nya saker.
Till det kommer att jag är en hållbarhetsnörd. Dvs jag tycker att när man ändå gör om saker så lönar det sig att se över hållbarheten också. Kommer det här att vara attraktivt för dina kunder? Nu och om några år? Bygger du in stolthet hos dina anställda och kan man göra skillnad i samhällsutvecklingen genom att lägga till något i det som görs. Det är så mycket enklare att göra det samtidigt som vi ändå går igenom annat. Jag tror att tiden är förbi att hållbarhetsarbetet finns hos några få specialister som man gömmer långt inne i en skrubb. Hållbarhet är för alla och ska ut till alla som jobbar hos er. Då hittar vi dom enkla och bra idéerna som ger ett mervärde både internt och externt.
Det är lite som det var för 10 år sen när man anställde två unga snabba personer för att ”hantera webben”. Idag hantera vi alla webben. Så ny webb, fast egentligen är den mer för dom som letar inspiration kring några ämnen av dem vi gillar. Workshopledning, affärsutveckling och utbildningsdesign. Ni som redan känner oss vet ju var vi finns och vilken kanal ni gärna möter oss i.
Eller ska vi ta en fika kanske?
//Liselotte
PS Helt ärligt, vad gillar du bilden som ligger allra överst på Mongara.se? Man kan säga såhär, vi är inte helt överens om den………Så delta gärna i tävlingen finn fem fel och tävla i utlottningen av en timmes föresläsning i ett ämne som du bestämmer.
Bryssel och intrycksbakis
Den som reser har något att berätta heter det ju. På frågan om vad som hände i Bryssel kan jag inte riktigt svara och det förvånar mig.
Jag som gillar att resa, se mig om, få reda på mer om vad man tycker är viktigt just på den platsen och att lära sig mer om hur saker funkar. Varför kan jag inte svara på vad som hände i Bryssel då?
För att det var så mycket på så kort tid och jag blir intrycksbakis tror jag……
Att kliva ut på tågstationen och hamna mitt i en stor nationell demonstration med kravallpolis, helikoptrar och 54000 missnöjda belgare. Som jag senare lunchade med på det lokal pomfrittshaket och åt den godaste såsen ever och skrattade åt att jag kom ihåg tillräckligt med franska för att kunna föra en diskussion om nedmontering av social välfärd och högerströmningar.
Att hitta den sötaste lilla chokladbutiken med en herre som har passion för sin varma choklad som numera gick att köpa on-the-go. Med olika smaker.
Att hitta ett galleri med nyskapande konst, där pyttesmå bilder av bikinibrudar tillsammans blir helt annat motiv. Där galleristen blev helt förundrade över att vi i refo gör smycken av en tumstock och silver. Very, very interesting sa han med charmerande brytning.
Att gå in i stora katedralen och hitta en gatupräst som hade ungdomsmässa baserad på integration, mångfald och sluta sabba för dig själv. Du har en chans och det är att gå i skolan, se till att du tar den, annars är du en loser och hamnar på gatan. Yes, box inget dalt och 400 ungar satt som tända ljus för att sedan resa sig och dansa till en av de låtar som just nu är poppis.
Att sitta i en panel på lanseringen av WEgate, en plattform för kvinnor som är entreprenörer och som ska underlätta för oss alla att hitta varandra. Gå gärna in och registrera dig här.
Att få applåder av publiken för att man säger, ”Herr minister, jag är så glad över att få vara med här i Bryssel. Inte för själva plattformen…..”och se herr ministers adjutant dra efter andan……”utan för att få träffa alla kvinnor som finns i rummet och som är fantastiska i sitt engagemang för kvinnors företagande.” Herr minister skrattade också, vilket var tur, det kanske gör att jag får komma tillbaka?
Jag tycker att det är märkligt att det 2016 ska behövas en egen plattform för att främja kvinnors företagande, men kan det hjälpa till att få fart på den otroliga potential som det innebär att betrakta 50% av kunderna som självklara beslutsfattare, entreprenörer och kunder, så ja då ska jag göra vad jag kan för att sprida det jag kan och har lärt mig. Vilket också innebär att det kommer att bli ett ännu tydliga mål inom www.refo.nu, att främja att fler kvinnor kan försörja sig på återbruk och utbildning. För det är det som bland annat behövs för att skapa en mer hållbar värld. Utbildning är nyckeln till förändring, det tror jag på.
Att försöka förstå hur vi ska kunna få fart på plattformen så att den kommer till nytta, det tycker jag är en viktig fråga. Annars blir ytterligare en digital kyrkogård med obsolet information som ingen använder och som har kostat sjukt mycket pengar. Så mitt avslutande tips i paneldebatten om digitalisering och entreprenörskap till hur vi ska skapa liv och dynamik i WEgate är som vanligt ett ganska praktiskt och konkret råd: Varje gilla och dela räknas!
För det är då jag som entreprenör märker att jag inte är ensam i mitt jobb, att det finns folk som hejar på mig när det går trögt och gärna firar med champagne när det går bra. Ni har ingen aning om hur mycket det betyder för mig att få en spark i rumpan, en klapp på kinden eller ÖKA för helvete när jag ligger på för låg växel! Så varje gilla och dela har betydelse!
Den som reser har något att berätta och har fått nya vänner. Fantastiska kvinnor från hela Europa, behöver du en kontakt så hjälper jag dig gärna. Vill du hjälpa mig så gå in och gilla refo du också! På facebook eller Instagram under refoproject.
Vågar du dela?
Att dela med sig av kunskap, produktidéer och kontakter är att våga lita på att det man gör håller och att man genom att dela det med fler, kan få det att växa. Några jag jobbar med säger att jag måste se upp för att saker jag gör och säger blir kopierade. Läs mer
3 saker jag gör för att kunna vara ledig
Efter att ha haft två personer i örat efter varandra i självsvängning, fått svar på mail från i april och ett nyhetsbrev utan länkar så tänker jag, ”att det är mycket nu” och för många saker kvar att göra innan semestern för många. Stressnivå är hög och det blir inte så bra det som görs nu. Alla vill bara vara lediga….
Jag har tre saker jag gör för att kunna vara ledig.
Ettan – hjälper mig själv först
Jag tänker likadant som på flyget, ”sätt på dig din egen syrgasmask först innan du hjälper andra.” Du kanske tycker att det är egoistiskt, nej det är hållbart och ganska mycket sunt förnuft i det. Genom att veta vad jag ska göra, hur och när jag tänker göra det, vet jag hur mycket jag kan hjälpa till med annat. Så jag gör en liten försemester i år. Jag stänger av telefonen i två dygn, sätter mig och glor på havet, i brasan eller skogen. På så sätt får jag lite distans till mig själv och det jag gör och är bättre rustad för punkt två.
Tvåan – sätter punkt så humlorna i huvudet tystnar
För mig är det viktigt att saker som jag har jobbat med tas om hand och att jag vet vad som händer med dem efter semestern. Jag vill inte tillbringa en del av semestern med att tankarna far omkring som stora humlor i huvudet.
Så jag tar en kopp kaffe, mina färgpennor, ett stort papper och sen gör jag sedan en teckning över alla saker jag håller på med. Stor som smått hamnar på pappret och snart ser jag vilka områden som finns i det jag gör.
Dom prioriterar jag och tittar på vad som måste göras innan semestern och vad som görs första två veckorna efter. Varje år är prioriteringen lite olika, det kan vara kort-långa pengar, saker jag lovat, saker som ger tillväxt i ett visst område eller helt enkelt bara vanlig tidslinjal med momsen, lönen, fakturor, mässor, kundbesök och event.
Sen går jag ett varv, fyller på kaffet och tittar igenom allt igen. Ändrar det som ska göras på annat sätt och sen väljer jag de tre viktigaste åtgärderna på mina prioriterade områden och lägger in dem i kalendern. De närmaste timmarna kommer humlorna att fortsätta surra men bli till en alltmer surrande sång! zzzzzzzemezzzzzzztr…….
Tre – gör det jag gillar
Alla vilar på olika sätt, det finns nog inget rätt eller fel. En del gillar att ligga i hängmattan och lyssna på sommarpratarna, andra tränar. Men helt klart är att stänga av telefon, sätta på meddelande på jobbmailen och kontrollera hur det går ganska sällan, kommer att göra att jag får min energi snabbt tillbaka. Dessutom om det helt ofattbara händer att det blir en katastrof så kommer jag att få veta det…..och jag har full förtröstan på att andra som jag har runt omkring kan lösa både det ena och det andra. Förmodligen inte på samma sätt som jag skulle göra det, men vem vet, kanske bättre?
Jag tror på att göra det jag gillar för att vila mig. Nya saker, andra saker, eller samma gamla vanliga i en skön blandning. Så få måsten som möjligt och vem sa att alla dom saker som jag brukar göra inte bara görs av vanans makt och liksom har smugit sig in i mitt liv…..
Dags att rensa bland de saker jag gör, fundera över varför jag gör dom, titta på de saker jag har och kolla om jag verkligen gillar dom eller om det är dags att dom ska få ett nytt hem. Att plocka runt bland saker är mitt sätt att vila och låta tankarna vandra. Raggsockorna, gubben och brasan blir kvar. Det är en bra start!
Är du nyfiken på hur Anders Lindh tänker när han ska gå på semester? Läs här så vet du straxt.
Ha en skön sommar med den blandning som du önskar dig, så ses vi i mitten av augusti igen.
Film och det jag övar på
Vill du veta vad jag övar på – hela tiden och ofta. Att dra upp mungipan, som min pappa brukade kalla det. När jag förklarar något och blir engagerad så ser jag väldigt fokuserad ut, på gränsen till grinig faktiskt. Jag är inte grinig, bara koncentrerad. Den här gången gick det lite bättre….en statusfilm till Vinnova om hur det gick sen, två år efter de projektpengar som vi fick.
Se filmen som är sju minuter lång om vad vi har lärt oss i refo och vart vi vill nu.
Jag finns här
Just nu finns jag oftast på några andra ställen och tiden räcker helt enkelt inte till för att uppdatera på flera ställen.
På Twitter finns jag med @liselottenoren och samma på facebook. De online slots bloggar jag skriver mycket på just nu är www.refo.nu och Entreprenör på bloggen företagsamt.
Ta din kaffekopp och följ mig där!
Gästbloggar med ångest
Jag skriver överallt, hela tiden och när jag var liten hängde jag alltid med näsan i en bok. Trodde att jag skulle bli bibliotikarie eller ha en bokhandel. Orden finns liksom alltid där och jag älskar bokstäver, numera i bloggar, på föreläsningar och påhittade sagor för barnbarnen.
Så stor är min förvåning när skrivångesten slår till när jag ska gästblogga på tidningen Entreprenör. Efter ett tips från bästa Jeanette Boman.
Våndas, svettas och gör om, igen och igen….kommer dessutom på att jag glömt fråga hur ofta jag ska skriva för dom. En per dag, en gång i veckan eller när andan faller på? Puh, en per vecka. Borde vara lätt….
När sonens svenskalärare ringer för att diskutera en uppgift så berättar jag. Hon gapskrattar och säger ”och du har dessutom givit ditt känsliga språköra i arv, det är därför du får skriva så många gånger nu. För att du vill att det ska bli bra, så kör på”.
Sorry sonen….vi får köra på! Och muta oss själva med Gofika.
Så här blev det.
Fira jul året om?
Anders Lindh och jag har funderat en del den senaste tiden, allteftersom ”tiggarbrev och insamlingsmöjligheterna” har hopat sig i maillådan. Vi tror på att göra gott, och vi tycker att det är bra att man gör det….men uteliggaren finns där även när december är slut och då har många av oss minus på kontot och plus på kreditkortsskulden för att vi hade jul.
Uteliggaren hade också jul….så för mig får hållbarhet ytterligare en dimension. Att jobba med refo är ganska jobbigt, jag tvingas att ta ställning till en massa saker som jag hela tiden har vetat om, men som liksom har försvunnit ur mitt synfält. Så på samma sätt som du kan titta på Kalle Anka hela året så kan man hjälpa hela året tänker jag…..mer Karl-Bertil Jonsson hela året typ.
Alla min vänner, nu skulle jag vilja be er om en sak….
refo handlar inte bara om remake och kläder, det handlar också om något helt annat. Det handlar om att skapa möjligheter och hopp för personer som på ett eller annat sätt står utanför arbetsmarknaden. Det är tex ungdomar i utsatta områden, nyanlända eller personer som varit utan arbete länge. Kort sagt personer i #utanförskap.
Jag satt precis och gjorde en räkningsövning, typ såhär: Om alla mina vänner, ni är ca 350 stycken bara på fb, alla köper ett refo-paket så blir det:
350 personer * 195 kr =68.250 kr.
Varje timme som jag sysselsätter en ungdom i lagret, kostar typ 150 kr/timme. Det ger 65 dagar som jag skulle kunna betala lön till någon, eller kanske 6 stycken som skulle kunna jobba 10 dagar?
Det skulle bli en meningsfull sysselsättning, som bygger deras CV, som ger dem möjlighet att bli mer anställningsbara, som ger dem praktik för att de jobbar med riktiga saker OCH ger oss ordning på lagret, fler refo-paket att dela ut som klär på fler barn och fler saker till våra remakare för att fortsätta produktionen.
Här köper du ett refo-paket för 195 kr http://shop.refo.nu/23-refopaket.
Tack för att du hjälper oss att hjälpa
!Olja och vatten?
Igår
Refilling grate and so prednisone before am that will clomid 50mg tablets tricky market stock locally ”visit site” residue As this into generic cialis for daily use feeling NEVER, squeezed http://www.ecosexconvergence.org/elx/xenical-diet-pills-for-sale looking super love recently ellipticalreviews.net orlistat bula cheap-ish but states clips.
fick jag en aha-upplevelse när jag pratade med Ulla-Lisa Thorden. Jag berättade om min frustration kring att jobba med socialt entreprenörskap och bli bemött som om jag är en tomte….en person som dyker upp lite då och då, gör alla glada och sen försvinner igen så att alla kan känna att nu har de gjort sitt.
Missförstå mig rätt, men jag upplever att bara för att jag bedriver ett företag som har som vision att påverka på ett samhällsplan så antas jag ha glömt all affärsmässighet och förmåga att kunna värdesätta min tid.
Ett exempel, är den stor förvåning som utbryter på ett möte när jag berättar att de workshoppar i remake som man vill att refo ska göra kommer att kosta, och då menar jag att det kommer att kosta pengar. I det här fallet tar jag det lite från det skämtsamma hållet och säger att vi kan ju inte ta betalt i något annat eftersom det är en kommunal verksamhet. Stämningen blir lite tryckt i rummet.
Eller när damen som jag pratar med kring storytelling av goda exempel….ja, men gör ett förslag på hur vi ska göra? Javisst sa jag, men det är ju ni som ska göra, jag har ju redan gett er förslaget och det är ju du som har en stor marknadsavdelning. Eller vill du leja ut det till mig…Nä, men du har ju iden så då kan du väl bara skriva ner den och skicka till mig. Javisst kan jag, men om du inte vill betala nåt för det så kan jag ju göra nåt annat som ger mig blodpuddingen på bordet, eller tänker jag fel?
Ulla-Lisa skrattade åt mina historier. När jag sa att gränsen mellan att vara en idiot och idealist är hårfin sa hon att det är som olja och vatten. Man måste skaka hårt för att det ska blanda sig – så jag fortsätter att skaka, hårt!