Inlägg

Den fula ankungen

imagesAYNWJC3MI fredags satt jag vid köksbordet och funderade en stund….

Det är i motvind som drakar lyfter brukar jag säga till mig själv. Men alltså hur mycket motvind kan det bli på en skala, när snålblåsen viner, kylan biter och sanden yr. När allt, precis allt djävlas och jag förstår att jag ska lära mig något, igen, fast inte vad, och jag är osäker på att jag verkligen vill lära mig något mer.

Är det då jag vill lyfta, när jag vet att det är kallt och att det tar en stund att ta sig upp där jag kan sväva, en stund som blir vad jag gör den till. Kall, ensam, och dryg eller bara några flax bort…..

Med ett stöd av de som står mig närmast och som ser det jag vill GÖRA så går det. Jag vet att det går och att den fula ankungen blir en svan!

Och ibland kommer stödet på ett helt oväntat sätt så när det har gått ett tag så vet jag vad jag skulle lära mig. Fast ärligt talat så måste man få bli förbannad, ledsen och bryta ihop……för att sedan gå vidare som Mark Levengood säger.

Kan du inte bara sluta vilja förbättra allting hela tiden finns det folk som säger till mig. Gå tillbaka och gör det som du har gjort förut, men Liselotte du som är så bra på det? Jag hör det då och då, varje gång åker jag ner i gropen och sen sitter jag där och funderar. Men alltså är det verkligen värt det här, ska jag ändå inte……Men så tänker jag att rädsla är det största hindret för utveckling och förändring och på att jag får telefonsamtal från folk som jag aldrig skulle prata med i vanliga fall. Som idag…

-Du alltså, OS är ju slut nu, och jag har tröttnat på mina fyra väggar. Jag har varit arbetslös i tre månader och inte hört nåt från Arbetsförmedlingen så jag tänkte att det där med ideellt arbete borde ju förbättre mitt CV lika mycket ,och du känner kanske nån som kan hjälpa mig vidare när du ser vem jag är….I morgon börjar han!

Då tänker jag att stöd kan komma från olika håll. Jag tänker också på Pigge på Gotland, vilken skithistoria. Så jag skrev en kommentar i hans blogg, för stöd kan komma från olika håll och du vet aldrig om det var precis ditt stöd som gjorde att det kändes som om jag blev en svan. Och du kan vara säker på att stödet uppskattas oavsett i vilken form det kommer……och det är viktigt att få stöd. Det är många som måste vara modiga om det ska bli någon ändring.

För dig som redan har läst historien om hur Pigge var tvungen att riva campingen på grund av att några olika aktörer skyller på varandra och inte vågar visa mod och göra det som är rätt utan gömmer sig bakom regler och beslut så kommer här min kommentar direkt.

Hej Pigge, först blir jag förbannad, sen ledsen och nu är jag förbannad igen……tur att du har en klok fru för utan en stark fanclub så står man sig ganska slätt när snålblåsen gör så att man inser att att man snart kommer att lyfta igen. En ful ankunge som blir en svan….tänkte jag i fredags vid köksbordet efter att ha träffat motsvarande dumhet hos ett av våra verk. Tänker också att det faktiskt är ganska svårt att “bara tänka på sig själv och de sina” när man ser potentialen och hur mycket bättre det faktiskt skulle kunna bli för fler…..för många…..för faktiskt en hel massa folk! Så heja dig, och oss, som vill förbättre, förändra och utveckla så att det blir bättre. Flytta, ja kanske det……fast du känner nog igen en dumskalle oavsett skepnad nu:)

Allt gott/Liselotte

20140227-121529.jpg
PS Ugglan står för klokskap, har ställt frågan till Anders Tangen om varför den är blind….

Hållbart, är det ett val?

Jag har en stor förmån i mitt jobb…jag träffar många intresserade och engagerade personer. Folk som tänker och gör på nya sätt. det skapar många goda samtal. Jag väljer att fokusera på er, inte på alla andra som säger ” att det går aldrig”.

Den senaste tiden har jag tagit mig en ordentlig funderare på vad jag vill göra och hur. Det efter en kommentar som jag fick av en tjänsteman på en av våra myndigheter

som sa:

-Men Liselotte, varför ska du hålla på med socialt entreprenörskap? Bäst vore väl att du går tillbaka och gör det du kan…workshopledning, projektledning av förändringsledning och tillväxt.

Jag kan allt

det och är om jag litar på mina kunder så är jag bra på det. Så nu ska jag använda all min kompetens, mitt nätverk och vilja till att göra världen lite mer hållbar.

Min övertygelse är att om jag med gott samvete ska kunna överlämna världen till mina barn och barnbarn så måste jag GÖRA det jag kan för att skapa en bra värld. Dvs valet att försöka leva mer hållbart passerade vi för flera år sen…nu handlar det om att göra på nya sätt för att skapa nya resultat.

Då passar jag bra tänker jag, hur tänker du?

20140208-124005.jpg

Bilden tagen av min pappa Oscar Norén vid Kornhamnstorg 1950.

Olja och vatten?

LN i KlänningIgår

Refilling grate and so prednisone before am that will clomid 50mg tablets tricky market stock locally “visit site” residue As this into generic cialis for daily use feeling NEVER, squeezed http://www.ecosexconvergence.org/elx/xenical-diet-pills-for-sale looking super love recently ellipticalreviews.net orlistat bula cheap-ish but states clips.

fick jag en aha-upplevelse när jag pratade med Ulla-Lisa Thorden. Jag berättade om min frustration kring att jobba med socialt entreprenörskap och bli bemött som om jag är en tomte….en person som dyker upp lite då och då, gör alla glada och sen försvinner igen så att alla kan känna att nu har de gjort sitt.

Missförstå mig rätt, men jag upplever att bara för att jag bedriver ett företag som har som vision att påverka på ett samhällsplan så antas jag ha glömt all affärsmässighet och förmåga att kunna värdesätta min tid.

Ett exempel, är den stor förvåning som utbryter på ett möte när jag berättar att de workshoppar i remake som man vill att refo ska göra kommer att kosta, och då menar jag att det kommer att kosta pengar. I det här fallet tar jag det lite från det skämtsamma hållet och säger att vi kan ju inte ta betalt i något annat eftersom det är en kommunal verksamhet. Stämningen blir lite tryckt i rummet.

Eller när damen som jag pratar med kring storytelling av goda exempel….ja, men gör ett förslag på hur vi ska göra? Javisst sa jag, men det är ju ni som ska göra, jag har ju redan gett er förslaget och det är ju du som har en stor marknadsavdelning. Eller vill du leja ut det till mig…Nä, men du har ju iden så då kan du väl bara skriva ner den och skicka till mig. Javisst kan jag, men om du inte vill betala nåt för det så kan jag ju göra nåt annat som ger mig blodpuddingen på bordet, eller tänker jag fel?

Ulla-Lisa skrattade åt mina historier. När jag sa att gränsen mellan att vara en idiot och idealist är hårfin sa hon att det är som olja och vatten. Man måste skaka hårt för att det ska blanda sig – så jag fortsätter att skaka, hårt!