Inlägg

Summering Järvaveckan

Järvaveckan har kommit och gått med rekordbesökare i år! Den cyniska säger att det är ganska lätt då antalet besökare var få förra året.

Jag säger heja Järvaveckan som behövs av flera skäl. Mitt främsta är att det skapar hopp om att saker går att göra och bra möten. Möten där vi lär oss mycket av och om varandra. Möten där man lyssnar och talar med varandra med respekt och där nyfikenheten har en given plats. Det goda samtalet helt enkelt!

– Aha, du tänker så är en bra början tycker jag och skapar ofta skratt när jag säger att jag aldrig har tänkt så.

Men också för att sätta Järva på kartan som en plats där saker utvecklas, viljan att engagera sig är stor och där behovet är ännu större.

Att fler tar blå linjen ut till Järva eller åker pendeln till Spånga som en övning i att integrera sig på riktigt är ett annat skäl. För det är inte de andra som ska anpassa sig, det är du och jag tillsammans som behöver hitta en gemensam väg att ta oss in i framtiden. Då är Järvaveckan en utmärkt start.

Snart kanske jag slutar förvånas över frågor som jag får av mina vänner som ska hälsa på när jag jobbar.

– Vad ska jag ha på mig, frågar en som ringer. Jag har ingen hoodie…

– Men varför ska du ha en hoodie då? Sen fattar jag. För att det är det man har på Järva såklart. Först skrattar jag, sen inser jag vilka bilder som finns över vilka det är som bor och jobbar i Orten.

Så jag svarar “ta på dig nått du gillar och känner dig bekväm i. Det funkar bäst! “. Samtidigt inser jag en annan sak och det är hur otroligt privilegierad jag är med jobbet jag har, nätverket och språken jag kan. Både rent verbalt men också koderna som vi har sinsemellan.

Därför behövs Järvaveckan!

Film och det jag övar på

LN refo boksläppVill du veta vad jag övar på – hela tiden och ofta. Att dra upp mungipan, som min pappa brukade kalla det. När jag förklarar något och blir engagerad så ser jag väldigt fokuserad ut, på gränsen till grinig faktiskt. Jag är inte grinig, bara koncentrerad. Den här gången gick det lite bättre….en statusfilm till Vinnova om hur det gick sen, två år efter de projektpengar som vi fick.

Se filmen som är sju minuter lång om vad vi har lärt oss i refo och vart vi vill nu.

 

 

 

Jag, en tysk lärling

I dagens DN-debatt skriver Carl Bennet om lärlingssystemet som en viktigt del i att hålla arbetslösheten för unga nere.

Som en del i min utbildning var jag lärling i Tyskland. Industrikaufman på Siemens tillsammans med ca 100 personer från hela världen. Det är två år som gav mig konkret inblick i hur det fungerar, och inte fungerar, på en arbetsplats. I början fick vi ganska handgripliga arbetsuppgifter i lagret, produktionen och efter ett tag alltmer komplexa uppgifter där teori i Siemens egen skola varvades Siemens-Med-Museum-Erlangen-Germanymed uträkningar för produktkalkyler och antalet återförsäljare som behövdes för att sälja och marknadsföra en ny produkt.  Det var dels skolningen i hur system, regler och återrapportering fungerar men lika mycket en kulturskola. Vi hade olika bakgrund, vi var tre tjejer och vi jobbade rakt in i en konkret verklighet. En inblick i tysk arbetskultur, oss själva såväl som processer och rutiner.

Jag har inte förrän jag började planlägga utbildningsdelen i www.refo.nu förstått vilken nytta jag har haft av att veta hur olika delar är beroende av varandra. I omgivningens tycke kan jag ägna väldigt mycket tid åt något som verkar en obetydlig detalj, men som visar sig vara den svagaste länken i kedjan som måste fungera.

Min respekt och förståelse för dem som jobbar varje dag med att få saker att praktiskt fungera är stor. Jag vill gärna tro att fler inser fördelen med att arbeta enligt 70-20-10, eller egentligen 10 procent av tiden lärarledd utbildning i klassrummet eller via webben. 20 % är utbildning där man genom att bolla med varandra provtrycker det man har lärt sig och 70% av tiden behövs för att göra “on-site-training” , dvs att omsätta teorin till praktik under handledning. I början med ganska mycket stöd men sen alltmer själv.

Det är den löpandet återkopplingen som blir lärandet och egentligen handlar det om att se skillnaden på vad man gör och mer jobba med hur man gör.

Läs debattartikeln i DN av Carl Bennet som bygger på boken “Kompetens för framtiden” där Anders Lindh och jag har skrivit ett kapitel om hur vi ser på lärande och som bygger på det vi gör i Mongara.

 

 

 

Göra sin del

ME blir WEAtt samarbeta är svårt, krångligt, tidskrävande, lärande och roligt. Det ställer stora krav på mig och det jag håller på med. Jag måste vara rak, tydlig, tålmodig och kunna skratta, både åt mig själv och med andra.

När jag är ute och föreläser om hållbarhet och arbetet som vi gör i refo får jag ibland frågan, “hur orkar du hålla på med alla människor”. En annan vanlig är, ofta från en man i mörkblå blazer, “men tiden, hur hinner du, jag har fullt upp med att hinna med min affärsverksamhet”?

Men vad är alternativet tänker jag, att göra allting själv, sitta själv i mitt stuprör och kanske tom vara väldigt nöjd med det? Mina samarbeten handlar just nu ofta om samhällsutveckling och varför kan du läsa i bloggen på Entreprenörs sida.

För mig handlar det egentligen om att lägga tiden på lite andra saker än tidigare. Mina samarbeten är tiden för marknadsföring, försäljning, CSR och personalvård. Jag tycker att jag gör min del i att jobba på ett modernt sätt för att bidra till en bättre värld.

Jag tänker också att samarbeta ställer stora krav och ärligt talat så är jag just nu besviken på det politiska kaos och rävspel som vi befinner oss i. Det är ens fel som gjorde si, någon annan borde ha gjort så och en annan ska be om ursäkt och tillsammans har ni allihop som vi har valt, skapat en monumental röra.

Det bidrar inte till tillväxt och vi som är små kommer att märka av ytterligare ett halvårs rävspelande med olika löften och halvsanningar.

Så sluta skylla på varandra och gör er del, samarbeta för ett bättre samhälle.