Inlägg

En fru som heter Ove

Kör bara kör, säger maken till mig ibland, eller ganska ofta om jag ska vara ärligt. och kör det gör jag, för det finns liksom inget annat alternativ….har jag lovat så levererar jag ALLTID. Nuförtiden är jag också mera noga med vad jag lovar, är det rimligt och ska det verkligen göras. Men har jag lovat så kör jag…..

Därför blir jag förvånad när jag upptäcker att världen runt omkring mig faktiskt inte riktigt tänker så…att hålla det man lovar är inte lika viktigt längre, eller? Att vara förberedd eller att komma i tid till exempel.

Ibland så känner jag mig som en kvinna som heter Ove. Ni vet en man som heter Ove som håller ordning i bostadsområdet där han bor…. Jag driver en verksamhet som social entreprenör och den bygger på ideellt engagemang och vi får fantastisk hjälp med stort och smått. Då tänker jag att om det finns personer som engagerar sig i refo på sin lediga tid så är det ännu viktigare att jag ser till att det blir så effektivt som möjligt.

Kanske är det för att jag vet att det finns så många andra val man kan göra istället för att jobba med personer som behöver extra tid, omsorg, framförhållning, omväxling, kort sagt hjälp med många olika saker.Ishål

Kanske är det för att jag ogillar tomteverkstad med dålig ordning och som man ursäktar med att ”jag är ju entreprenör” jo, men om du ska få tid till alla roliga saker så måste de tråkiga sakerna ta så kort tid som möjligt tänker frun till Ove, då blir det mer tid över till det som är kul. Eller är det nåt jag inte fattar?

Eller kanske det är så att jag blir förbannad när du slösar min tid genom att komma försent bara för att du jobbar ideellt. Jag gör det inte, jag jobbar på blodigt allvar med att få en fantastisk idé att lyfta och den idén handlar om att skapa förutsättningar för fler att ha ett jobb och kunna delta i samhället. Det första vi övar på är att komma i tid…

Jag, en fru som heter Ove och bara vill ha lite ordning

 

 

Bakom finns en historia

I förra veckan när jag satt på kontoret med kaffet upphällt och förberedde mig för dagens jobb så stack en dam in huvudet genom dörren. Ni som vet vad som hände tidigt i höstas när jag fick oväntat besök på kontoret fattar direkt att jag kanske inte var direkt välkomnande……jag blev då av med telefonen, choklad och min aningslöshet när den unge mannen försvann ut genom dörren.

I alla fall, damen tittar på mig och säger:

-Alltså jag går förbi här varje dag och nu är du inne. Jag tänkte kolla med dig om jag kan hjälpa till med något?

Jag blev lika häpen som förra gången som någon frågade om jag behövde hjälp med nåt, så jag sa väl typ, kom in och vill du ha lite kaffe? När vi hade pratats vid en stund så visste jag att hon kom från Lettland, har bott här ganska länge och nu var det dags att göra något annat. Hon hade haft eget företag, älskade att göra fint och att hjälpa folk som behövde det. Kunde vi kanske hitta på något, hon behövde praktik, ville komma ut bland folk och var duktig på att jobba…. Behöver du någon sån sa hon?

En fantastisk start på dagen…….

När hon går iväg så funderar jag en hel del på det som jag just nu möter och ser. Det är många personer och bakom dem finns det alltid en historia. Marginalerna mellan när det går bra och när det går sämre är ofta väldigt små. Ett utanförskap kan se ut på många olika sätt och om jag lyssnar finns det alltid förklaringar. En skiljsmässa som går dåligt, av med jobbet, ont i kroppen och i själen och så är spiralen igång…..arbetsförmedlingen, försäkringskassan, socialen,……med begränsat med pengar är det bara orken som är skillnaden. Mest ork vinner liksom.

Bakom varje människa jag möter finns det en historia, den historien är aldrig lika….den innehåller likheter men det är mer hur man tar det, än hur man har det! Och hur man tar det krävs det mod och arbete för att ta sig igenom.

Den som sticker in huvudet genom dörren har mer ork……i morgon ska vi pratas vid igen.

När jag står i tunnelbanan på väg hem ser jag Situation Stockholms kampanj. Det blir så tydligt när man ser det sådär….född, gick i skolan, gift, barn…precis som du och jag.

20140113-211725.jpg

Fira jul året om?

Anders Lindh och jag har funderat en del den senaste tiden, allteftersom ”tiggarbrev och insamlingsmöjligheterna” har hopat sig i maillådan. Vi tror på att göra gott, och vi tycker att det är bra att man gör det….men uteliggaren finns där även när december är slut och då har många av oss minus på kontot och plus på kreditkortsskulden för att vi hade jul.
Uteliggaren hade också jul….så för mig får hållbarhet ytterligare en dimension. Att jobba med refo är ganska jobbigt, jag tvingas att ta ställning till en massa saker som jag hela tiden har vetat om, men som liksom har försvunnit ur mitt synfält. Så på samma sätt som du kan titta på Kalle Anka hela året så kan man hjälpa hela året tänker jag…..mer Karl-Bertil Jonsson hela året typ.
Alla min vänner, nu skulle jag vilja be er om en sak….Liselotte i blå klänning
refo handlar inte bara om remake och kläder, det handlar också om något helt annat. Det handlar om att skapa möjligheter och hopp för personer som på ett eller annat sätt står utanför arbetsmarknaden. Det är tex ungdomar i utsatta områden, nyanlända eller personer som varit utan arbete länge. Kort sagt personer i ‪#‎utanförskap‬.

Jag satt precis och gjorde en räkningsövning, typ såhär: Om alla mina vänner, ni är ca 350 stycken bara på fb, alla köper ett refo-paket så blir det:

350 personer * 195 kr =68.250 kr.

Varje timme som jag sysselsätter en ungdom i lagret, kostar typ 150 kr/timme. Det ger 65 dagar som jag skulle kunna betala lön till någon, eller kanske 6 stycken som skulle kunna jobba 10 dagar?

Det skulle bli en meningsfull sysselsättning, som bygger deras CV, som ger dem möjlighet att bli mer anställningsbara, som ger dem praktik för att de jobbar med riktiga saker OCH ger oss ordning på lagret, fler refo-paket att dela ut som klär på fler barn och fler saker till våra remakare för att fortsätta produktionen.

Här köper du ett refo-paket för 195 kr http://shop.refo.nu/23-refopaket.

Tack för att du hjälper oss att hjälpa!

Om man gör på samma sätt

Jag är själv på kontoret idag och ligger på soffan för att tänka lite. En av mina tidigare chefer, Jochum, hade slängt ut sitt skrivbord och i stället låg han med alla sina två meter utslängd i soffan. När han blev ivrig och engagerad så rusade han upp och gick runt i cirklar på golvet, ivrigt pratandes och med händerna i yviga cirklar.

Men jag behöver lugn och ro för att låta hjärnan sortera intryck. En fundering är på Remakeklassen som jag har startat med Folkuniversitetet. Roliga, ivriga och arbetslösa människor som tillsammans med refo ska kunna lämna sitt utanförskap och bli mer anställningsbara.

Dom är i fas tre, dvs sysselsättningsfasen. Visst finns det flera olika utmaningar i t ex språk, kultur, sjukdom, förslitning.

Jag som är entreprenör och småföretagare är ovan vid ”myndighetskan” regelverket och hanteringen. Jag utgår också ifrån att vi alla gör så gott vi kan givet den spelplan vi har.

Men det känns konstigt att ha folk i salen som går sin tredje syåtgärd, eller som har varit skräddare med anställda i sitt hemland?

Som jag ser det behöver dom här personerna något annat för att kunna lämna sin arbetslöshets=värdelöshetsidentitet.
På samma sätt som en sjuk person kan bli trygg i sitt sjukdomstillstånd kan man få en identitet som arbetslös.

Om vi fortsätter att göra på samma sätt, dvs ge dem samma åtgärd så kommer resultatet att bli detsamma.

Så vad gör vi nu, vem har forskat på detta och hur gör vi skillnad det är frågan i min soffa….

20131009-170419.jpg