Inlägg

Film och det jag övar på

LN refo boksläppVill du veta vad jag övar på – hela tiden och ofta. Att dra upp mungipan, som min pappa brukade kalla det. När jag förklarar något och blir engagerad så ser jag väldigt fokuserad ut, på gränsen till grinig faktiskt. Jag är inte grinig, bara koncentrerad. Den här gången gick det lite bättre….en statusfilm till Vinnova om hur det gick sen, två år efter de projektpengar som vi fick.

Se filmen som är sju minuter lång om vad vi har lärt oss i refo och vart vi vill nu.

 

 

 

Kompetens för framtiden

 Liselotte-Norén-kunskapförframtiden-med Christer IsakssonI veckan spelade jag in en podcast. Under Christer Isakssons ledning så pratade vi om mitt och Anders Lindhs kapitel i boken ”Kompetens för framtiden”.

Slutfrågan från Christer var ” är du optimistisk eller pessimistisk angående ungdomarna och lärandet?”. Jag var tvungen att tänka efter en stund, är jag optimistisk eller pessimistisk egentligen…..

Jag tänker såhär, jag är optimistisk när jag tänker på ungdomar och hur de tar sig fram i skola, utbildning och på väg in arbetslivet. De finns många som är påhittiga, engagerade, flerspråkiga och härligt streetsmarta. Därimot hänger inte våra utbildningssystem och stödsystem med i svängarna. Det behövs flera olika lösningar och finns nog ingen quickfix för den alltmer växande skara av personer som står straxt utanför arbetsmarknaden. Jag tror att det är dags att se sanningen i vitögat, kavla upp ärmarna och hitta flera olika lösningar som tillsammans kan få fler personer redo för arbetslivet.

Liselotte-Noren-Kunskap för framtiden-bokomslagEtt lärlingssystem kommer inte att räcka som åtgärd utan jag tycker att det handlar om en attitydförändring. Lärandet pågår hela livet och vi behöver rigga utbildnings-och stödsystem för att studenter kommer att se ut på många olika sätt. Allt från dem som kommer direkt från skolan till vidareutbildning efter att ha arbetat ett tag, eller med en examen som kommer någon annanstans ifrån.

Lärarens uppgift blir snarare att vara en katalysator och se till att eleverna får förutsättningar för en kunskapsbank och verktyg att kunna omvandla sina kunskaper till praktiska färdigheter. Idag finns teknik som gör att man kan variera de traditionella föreläsningarna med alltifrån workshops till utvärdering och reflektion. Då är vi tillbaka till 70-20-10. Där 10 % av tiden går åt till lärarledd undervisning, 20 % egen process med reflektion och 70 % till att vi tillsammans skapar förutsättningar för att få öva sina färdigheter. En skola och akademi mycket närmare näringslivet helt enkelt.

Jag, en tysk lärling

I dagens DN-debatt skriver Carl Bennet om lärlingssystemet som en viktigt del i att hålla arbetslösheten för unga nere.

Som en del i min utbildning var jag lärling i Tyskland. Industrikaufman på Siemens tillsammans med ca 100 personer från hela världen. Det är två år som gav mig konkret inblick i hur det fungerar, och inte fungerar, på en arbetsplats. I början fick vi ganska handgripliga arbetsuppgifter i lagret, produktionen och efter ett tag alltmer komplexa uppgifter där teori i Siemens egen skola varvades Siemens-Med-Museum-Erlangen-Germanymed uträkningar för produktkalkyler och antalet återförsäljare som behövdes för att sälja och marknadsföra en ny produkt.  Det var dels skolningen i hur system, regler och återrapportering fungerar men lika mycket en kulturskola. Vi hade olika bakgrund, vi var tre tjejer och vi jobbade rakt in i en konkret verklighet. En inblick i tysk arbetskultur, oss själva såväl som processer och rutiner.

Jag har inte förrän jag började planlägga utbildningsdelen i www.refo.nu förstått vilken nytta jag har haft av att veta hur olika delar är beroende av varandra. I omgivningens tycke kan jag ägna väldigt mycket tid åt något som verkar en obetydlig detalj, men som visar sig vara den svagaste länken i kedjan som måste fungera.

Min respekt och förståelse för dem som jobbar varje dag med att få saker att praktiskt fungera är stor. Jag vill gärna tro att fler inser fördelen med att arbeta enligt 70-20-10, eller egentligen 10 procent av tiden lärarledd utbildning i klassrummet eller via webben. 20 % är utbildning där man genom att bolla med varandra provtrycker det man har lärt sig och 70% av tiden behövs för att göra ”on-site-training” , dvs att omsätta teorin till praktik under handledning. I början med ganska mycket stöd men sen alltmer själv.

Det är den löpandet återkopplingen som blir lärandet och egentligen handlar det om att se skillnaden på vad man gör och mer jobba med hur man gör.

Läs debattartikeln i DN av Carl Bennet som bygger på boken ”Kompetens för framtiden” där Anders Lindh och jag har skrivit ett kapitel om hur vi ser på lärande och som bygger på det vi gör i Mongara.

 

 

 

Jag finns här

KaffekoppJust nu finns jag oftast på några andra ställen och tiden räcker helt enkelt inte till för att uppdatera på flera ställen.

På Twitter finns jag med @liselottenoren och samma på facebook. De online slots bloggar jag skriver mycket på just nu är www.refo.nu och Entreprenör på bloggen företagsamt.

Ta din kaffekopp och följ mig där!

Göra sin del

ME blir WEAtt samarbeta är svårt, krångligt, tidskrävande, lärande och roligt. Det ställer stora krav på mig och det jag håller på med. Jag måste vara rak, tydlig, tålmodig och kunna skratta, både åt mig själv och med andra.

När jag är ute och föreläser om hållbarhet och arbetet som vi gör i refo får jag ibland frågan, ”hur orkar du hålla på med alla människor”. En annan vanlig är, ofta från en man i mörkblå blazer, ”men tiden, hur hinner du, jag har fullt upp med att hinna med min affärsverksamhet”?

Men vad är alternativet tänker jag, att göra allting själv, sitta själv i mitt stuprör och kanske tom vara väldigt nöjd med det? Mina samarbeten handlar just nu ofta om samhällsutveckling och varför kan du läsa i bloggen på Entreprenörs sida.

För mig handlar det egentligen om att lägga tiden på lite andra saker än tidigare. Mina samarbeten är tiden för marknadsföring, försäljning, CSR och personalvård. Jag tycker att jag gör min del i att jobba på ett modernt sätt för att bidra till en bättre värld.

Jag tänker också att samarbeta ställer stora krav och ärligt talat så är jag just nu besviken på det politiska kaos och rävspel som vi befinner oss i. Det är ens fel som gjorde si, någon annan borde ha gjort så och en annan ska be om ursäkt och tillsammans har ni allihop som vi har valt, skapat en monumental röra.

Det bidrar inte till tillväxt och vi som är små kommer att märka av ytterligare ett halvårs rävspelande med olika löften och halvsanningar.

Så sluta skylla på varandra och gör er del, samarbeta för ett bättre samhälle.

Jag får hjälp av min man

anders lindhMin man Anders Lindh hjälper mig alltsom oftast när jag tänker fel….

Som i affären igår när vi kom på att det är idag alla barnen i grannskapet tar mod till sig för att ringa på i spökhuset, dvs hos oss.

Köp godis säger han, och jag plockar ihop en påse. Han och kassörskan skrattar och säger att det där var inte så mycket med tanke på att det är halloween….

Men idag är allt kvar för maken bestämde sig för att lösa min tankevurpa på sitt eget sätt.

När det ringer på dörren så smyger han fram till den, öppnar den…och skriker.
Det är tyst i typ två sekunder och sen hör vi alla barnen skrika i kör. Sen inte en unge kvar att dela ut godis till!

Är det så som det ser ut?

Ibland får jag en aha-upplevelse av det mer direkta slaget. När jag var i Oslo blev jag förvånad över att det susade omkring så många Teslor….ni vet den enda riktigt snygga elbilen som finns just nu. Kostar runt en miljon och däröver. Jag tänkte att det var ju ett litet sätt att kompensera för alla olja, men kanske inte riktigt ändå…..

Läs om hur det fungerar egentligen här.

Hur kan jag hjälpa dig!

Jag sitter på bänken i Tensta och väntar på mina tjejer. Jag är lite tidig…om en liten stund ska jag träffa tjejerna som kommer att vara kvar i stan över en del av sommaren och som har erbjudit sig att hjälpa mig. Med vad som helst faktiskt…”bara jag känner att det gör skillnad för nån” som en sa. Ja det gör skillnad för nån, det gör skillnad för mig! Vi ska göra Remake tillsammans inför kulturfestivalen. Vi har lokal, vi har kläder, vi har folk som vill…och om kampanjen #refojobb går som tänkt har vi snart lite pengar för att köpa några tänger, band, busskort, och nålar som vi saknar.

En av de bästa frågorna som du kan ställa för att få fart på saker är:
-Hur kan jag hjälpa dig?

Tidigare har jag varit ganska oförberedd på att få frågan och inte haft något bra svar. Nu har jag funderat….

Det jag behöver din hjälp med är att du köper refo s saker, pratar om oss och sprider det vi gör. För då kan jag få möjlighet att jobba med att skapa fler samarbeten som ger jobb på ett hållbart sätt.
Har du köpt ditt refo-armband eller din del i ett sommarjobb än?

Gästbloggar med ångest

Jag skriver överallt, hela tiden och när jag var liten hängde jag alltid med näsan i en bok. Trodde att jag skulle bli bibliotikarie eller ha en bokhandel. Orden finns liksom alltid där och jag älskar bokstäver, numera i bloggar, på föreläsningar och påhittade sagor för barnbarnen.
Så stor är min förvåning när skrivångesten slår till när jag ska gästblogga på tidningen Entreprenör. Efter ett tips från bästa Jeanette Boman.
Våndas, svettas och gör om, igen och igen….kommer dessutom på att jag glömt fråga hur ofta jag ska skriva för dom. En per dag, en gång i veckan eller när andan faller på? Puh, en per vecka. Borde vara lätt….
När sonens svenskalärare ringer för att diskutera en uppgift så berättar jag. Hon gapskrattar och säger ”och du har dessutom givit ditt känsliga språköra i arv, det är därför du får skriva så många gånger nu. För att du vill att det ska bli bra, så kör på”.
Sorry sonen….vi får köra på! Och muta oss själva med Gofika.
Så här blev det.

Funktionsnedsättning

Jag har ett lyte, eller om man så vill en funktionsnedsättning. Och det är som alla andra handikapp ganska besvärande. Det syns inte utanpå, det märks inte förrän efteråt och jag möts ofta av olika reaktioner och brist på förståelse…

Jag är hjälpsam.
Jag hjälper gärna till när det dyker upp någon eller något som jag ser att det där kan jag hjälpa till med. Jag känner nån, vet om något eller har koll på nåt…och tro mig, mitt nätverk är stort för jag har jobbat så länge med så många olika saker.
Men tänker du, så dumt, det är ju inget lyte eller handikapp?
Eller så är det det, det tar tid, otack är världens lön så sällan blir det så jag tänker och ganska mycket stök framkallar det. Dessutom så har jag hjälpt andra så mitt eget får liksom göras på kvällen…

Ett exempel, det kommer ett mail till mig. ”Jag behöva jobb, designer mycket år i nnnnn. Kan tack! Namn, och
adress.”
En normal människa hade slängt det ganska yxiga mailet som är en kopia av det jag fick och sen inte tänkt mer på det…inte jag!
Jag blir nyfiken, gör en googling, kommer till en
site med roliga saker….funderar på hur människan tänker med sitt mail och varför inte ta hjälp med mailet om hen vill ha jobb?
Skriver ett svar.
Får ett mail tillbaka med cv, vars bokstäver jag inte kan tyda. Kör det i Google språkidentifikation och vet nu att det är asiatiskt.
Skriver ett svar att om hen seriöst letar efter jobb så måste hen ta hjälp av någon som kan engelska eller svenska.
Får tillbaka, börja nu?
NEJ, du kan inte börja nu för jag fattar inte vad du kan och hur du tänker…kanske är du diamanten bland gråstenarna, men…..

Eller så är hjälpsamhet en funktionsuppsättning? Tänk så många saker jag får reda på….

20140509-095325.jpg