Inlägg

Det här med ny webb på mongara.se

Vi har ny webb på Mongara.

Men det är kanske inte själva det nya utseendet som är det viktiga, utan alla de diskussioner som vi har haft för att komma fram till den nya webben. För att hamna rätt har vi frågat kunder, pratat med folk som ligger i framkant på den digitala sidan och använt mycket notisar. Vad gör vi är ganska lätt, men det är ju egentligen inte det som är intressant. Det unika är hur vi jobbar. Vi säljer alltså egentligen energi, möten och att vi kan koppla ihop folk så vi får nya saker.

Till det kommer att jag är en hållbarhetsnörd. Dvs jag tycker att när man ändå gör om saker så lönar det sig att se över hållbarheten också. Kommer det här att vara attraktivt för dina kunder? Nu och om några år? Bygger du in stolthet hos dina anställda och kan man göra skillnad i samhällsutvecklingen genom att lägga till något i det som görs. Det är så mycket enklare att göra det samtidigt som vi ändå går igenom annat. Jag tror att tiden är förbi att hållbarhetsarbetet finns hos några få specialister som man gömmer långt inne i en skrubb. Hållbarhet är för alla och ska ut till alla som jobbar hos er. Då hittar vi dom enkla och bra idéerna som ger ett mervärde både internt och externt.

Det är lite som det var för 10 år sen när man anställde två unga snabba personer för att ”hantera webben”. Idag hantera vi alla webben. Så ny webb, fast egentligen är den mer för dom som letar inspiration kring några ämnen av dem vi gillar. Workshopledning, affärsutveckling och utbildningsdesign. Ni som redan känner oss vet ju var vi finns och vilken kanal ni gärna möter oss i.

Eller ska vi ta en fika kanske?

//Liselotte

PS Helt ärligt, vad gillar du bilden som ligger allra överst på Mongara.se? Man kan säga såhär, vi är inte helt överens om den………Så delta gärna i tävlingen finn fem fel och tävla i utlottningen av en timmes föresläsning i ett ämne som du bestämmer.

 

 

 

 

 

 

Välkommen vardag

Skönt att helgerna är över och att det blir vardag igen, tänker jag!

Jul och nyår är vad man gör det till, kommer en gång per år och det är ofta ganska stökigt både före, under och efter.

Jag tror mer på att göra min vardag så bra jag kan och ta mina vanor steg för steg dit jag vill ha dom. Istället för att lova en massa saker sent en kväll bara för att det är nyårsafton. Här är några av mina vanor och hur jag tänker utveckla dom den närmaste tiden och där du gärna får hjälpa mig.

Tisdagsbubbel

I år blir det tisdagsbubbel, en rolig tradition som jag hade för några år sedan. Lite bubbel en vanlig sketen tisdag bara för att det är gott1 För att jag tänker så bra och man dricker det gärna i goda vänners sällskap. Ett sätt att hålla fokus på att träffa folk en liten stund, oftare än några gånger per år. Vill du bubbla med mig så säg bara till. Det finns 52 stycken på ett år!

Söndagmiddag

Söndagsmiddag hos oss med närmaste familjen är en sak som är viktig för mig. En tvångskommendering säger sonen, men så himla skönt att ses en gång i veckan och prata om allt möjligt. Det börjar ofta med att jag frågar vad som har varit bäst under veckan och urartar med att ungarna gör parodier på alla sega +50 som dom möter på skolan, tunnelbanan och på praktiken. Gör vi verkligen allt det där som dom säger? Är vi så uppe i det vi själva tycker är viktigt och rätt att vi glömmer att ta in att man kan göra på andra sätt. Betonghäckar och strutmössor skulle väl vara en förskönande omskrivning för oss? Aldrig att jag ger upp söndagmiddagarna, trots den stress i köket som det medför för maken och hur kan det bli så mycket disk?

Yogan

Min yoga som håller mig i balans är en annan vana. Den ger mig den distans som jag behöver och ibland hjälper mig att se helt nya saker både hos mig själv och i det jag gör. Det är för min personliga hållbarhet. -Men hur har du tid, varje dag? Jag har inte tiden att låta bli tänker jag. Men visst är det drygt att mitt yogarum just nu är fullt av saker som inte fick plats när jag bestämde mig för avskaffa julgranen och skaffa ett ljusträd istället. Ett beslut som några kommer att prata om på analyssoffan, men jag tycker att det är fint. Tack familjen för att jag fick ha det! Nu ska vi bara städa tornet också, tillsvidare gör jag yoga lite här och där. Hellre tre andetag ofta än att få till ett helt yogapass är devisen som pågår just nu.

En till, mina knäckisar

Mina knäckisar…..vad vore livet utan knäckemackor? Gärna med sällskap. Det knastrar så skönt när man äter knäckebröd tycker jag. Känns att man lever liksom…..

Hur gör du då? En smäll med ändringar, gymkort etc eller små steg i taget?

 

 

Valet jag gjorde imorse

IshålSå här tänker jag efter att ha vaknat till valutgången i USA och det stora snökaoset.
Jag oroar mig för resultatet och att vi har en majoritet som har valt bort ett alternativ eftersom hon är kvinna och att jag var så naiv att tro att 2016 var året då vi hade kommit så långt att jämlikhet var mer än lika lön.

Ligger i sängen och funderar över mina två val. Antingen gå jag upp och krigar vidare med det jag tycker är viktigt och det refo jobbar för, eller ligger kvar och drar täcket över huvudet. Drog täcket över huvudet. Alltså jag orkar inte….

Ligger där och ser bilderna komma med personer jag känner, en som har problem att få skolan att fatta att hen ska gå där, kan inte annat än misstänka att det blir onödigt krångligt då hen är nysvensk. Eller hen som saknar SLBiljett för att komma till kontoret och lära sig mer svenska. Eller kvinnorna på Kvinnocenter som har tre klasser med nyanlända och som trollar med knäna för att hitta papper, datorer och annat som behövs för undervisningen och snön som ligger tjock och barn som saknar stövlar. I Sverige….

Som jag tillsammans med er faktiskt kan göra något åt.

Helvete, här går det ju inte att ligga och waina…vi fick ju en iPad igår från Niklas Wikman på Veracity för att vi skulle fortsätta göra bra saker och vi har folk som gärna vill hjälpa till. Jag vill ju vara en förebild för mina barn och barnbarn, så då gör jag det jag kan för att det ska bli lite bättre i alla fall där jag kan påverka.

Så jag kliver upp och drar igång dagen. Fokus att hitta två ställen innan jul som vi kan sälja refoprodukter på, preppa webshopen och visa i det lilla att vi tar tag i saker vi kan påverka och väljer att se det vi lyckas med och gör, för att bygga energi. Vår kampanj #rekojul är en fantastisk kampanj som gör att fler får sitt första jobb på CV´t och att barn får bra kläder att gå till skolan i, samtidigt. Om alla gör något så blir det mycket gjort! Ensam är man bara en liten lort!

En positiv sak förde dagen med sig. Plötsligt blev det som om det försvann ett filter mellan människor. Jag pratade med folk i hissen, på busshållplatsen och i affären. Folk jag aldrig hade sett förrut…..det brukar inte hända. Samma sa Charlotte Wormbs när jag pratade med henne nyss. Vet du, det var en man i hissen som frågade om jag hade sett valvakan och reflekterade över hur det kunde hända. Vi får göra som man alltid har gjort när det kommer dåliga nyheter, ta en fika tillsammans med andra, prata om det som hänt och bestämma vad som kan göras för att det ska bli lite bättre. #rekojul kanske?

Bryssel och intrycksbakis

Den som reser har något att berätta heter det ju. På frågan om vad som hände i Bryssel kan jag inte riktigt svara och det förvånar mig.

Jag som gillar att resa, se mig om, få reda på mer om vad man tycker är viktigt just på den platsen och att lära sig mer om hur saker funkar. Varför kan jag inte svara på vad som hände i Bryssel då?

För att det var så mycket på så kort tid och jag blir intrycksbakis tror jag……

Att kliva ut på tågstationen och hamna mitt i en stor nationell demonstration med kravallpolis, helikoptrar och 54000 missnöjda belgare. Som jag senare lunchade med på det lokal pomfrittshaket och åt den godaste såsen ever och skrattade åt att jag kom ihåg tillräckligt med franska för att kunna föra en diskussion om nedmontering av social välfärd och högerströmningar.

Att hitta den sötaste lilla chokladbutiken med en herre som har passion för sin varma choklad som numera gick att köpa on-the-go. Med olika smaker.

Att hitta ett galleri med nyskapande konst, där pyttesmå bilder av bikinibrudar tillsammans blir helt annat motiv. Där galleristen blev helt förundrade över att vi i refo gör smycken av en tumstock och silver. Very, very interesting sa han med charmerande brytning.

Att gå in i stora katedralen och hitta en gatupräst som hade ungdomsmässa baserad på integration, mångfald och sluta sabba för dig själv. Du har en chans och det är att gå i skolan, se till att du tar den, annars är du en loser och hamnar på gatan. Yes, box inget dalt och 400 ungar satt som tända ljus för att sedan resa sig och dansa till en av de låtar som just nu är poppis.

WEgate_CherylMillerAtt sitta i en panel på lanseringen av WEgate, en plattform för kvinnor som är entreprenörer och som ska underlätta för oss alla att hitta varandra. Gå gärna in och registrera dig här.

Att få applåder av publiken för att man säger, ”Herr minister, jag är så glad över att få vara med här i Bryssel. Inte för själva plattformen…..”och se herr ministers adjutant dra efter andan……”utan för att få träffa alla kvinnor som finns i rummet och som är fantastiska i sitt engagemang för kvinnors företagande.” Herr minister skrattade också, vilket var tur, det kanske gör att jag får komma tillbaka?

Jag tycker att det är märkligt att det 2016 ska behövas en egen plattform för att främja kvinnors företagande, men kan det hjälpa till att få fart på den otroliga potential som det innebär att betrakta 50% av kunderna som självklara beslutsfattare, entreprenörer och kunder, så ja då ska jag göra vad jag kan för att sprida det jag kan och har lärt mig. Vilket också innebär att det kommer att bli ett ännu tydliga mål inom www.refo.nu, att främja att fler kvinnor kan försörja sig på återbruk och utbildning. För det är det som bland annat behövs för att skapa en mer hållbar värld. Utbildning är nyckeln till förändring, det tror jag på.

Att försöka förstå hur vi ska kunna få fart på plattformen så att den kommer till nytta, det tycker jag är en viktig fråga. Annars blir ytterligare en digital kyrkogård med obsolet information som ingen använder och som har kostat sjukt mycket pengar. Så mitt avslutande tips i paneldebatten om digitalisering och entreprenörskap till hur vi ska skapa liv och dynamik i WEgate är som vanligt ett ganska praktiskt och konkret råd: Varje gilla och dela räknas!

För det är då jag som entreprenör märker att jag inte är ensam i mitt jobb, att det finns folk som hejar på mig när det går trögt och gärna firar med champagne när det går bra. Ni har ingen aning om hur mycket det betyder för mig att få en spark i rumpan, en klapp på kinden eller ÖKA för helvete när jag ligger på för låg växel! Så varje gilla och dela har betydelse!

Den som reser har något att berätta och har fått nya vänner. Fantastiska kvinnor från hela Europa, behöver du en kontakt så hjälper jag dig gärna. Vill du hjälpa mig så gå in och gilla refo du också! På facebook eller Instagram under refoproject.

 

 

Att ha gnistan kvar

Hej, säger hon! I found you on facebook. I live in Surahammar in a camp and I have been here for 15 months now. I want to sew, to learn Swedish and help you.

Så börjar samtalet jag fick idag……ett av flera i veckan från flyktingar runt om i Sverige.

Surahammar ligger ganska långt bort säger jag försiktigt.

Jo, jag vet säger hon, och det finns massor med skog här. Men om du behöver ha mig närmare så flyttar jag till en annan camp. Men du behöver skriva ett papper då.

Alltså jag önskar att jag kunde hjälpa, mitt hjärta brister när jag hör människor som inte har tappat gnistan fast de har varit här i 15 månader och fortfarande inte kommit in i svenskaklassen. Hon lär sig svenska genom googletranslate och böcker, och när vi byter till svenska för att hon ska få öva lite så går det ganska bra.

Men alltså?

Vem är chef hos dig då?

Min tro är att det kanske är lättare att starta saker på en mindre ort för då kan fler gå ihop och hjälpa till. Men är det så, och är det meningen att man ska sitta i 15 månader på ett ställe och googletranslata sig till ett nytt språk?

Fler frågor än svar och jag känner bara att mitt hjärta brister för att jag inte kan hjälpa på ett bra sätt.

Rätt ska vara lätt

De senaste veckorna sägs det överallt ”rätt ska vara lätt”.

På de filosoferande samtalen på Kulturfestivalen i Stockholm kommer det från scenen när man pratar om hrefo_hötorgsterrassen_sofforpåscenur svårt det är att välja mellan ekologiska tomater och dom andra som kommer närmre ifrån, fast det inte står ekologiska på etiketten? Finns det ingen bra märkning?

Ingen märkning i världen kommer att hjälpa dig att välja tänker jag. Det finns massor med märkningar och du måste välja vilken av dem som passar dig, just nu. Min tröst är ofta att det är okej att välja om, när man vet mer, när man är på ett annat ställe i livet, eller när man helt enkelt bestämmer sig för det.

Att inte välja är också ett val. När jag säger det på mina kurser brukar det bli lite tyst…..

Jag tycker att det är samma som att låta bli att vilja påverka. Helt okej tänker jag om du är okej med att inte gnälla över att inget händer. För det börjar med dig och mig….det är det vi gör som påverkar. Är vi tillräckligt många så blir det folkstorm. Jobbar du i bank så går stormgränsen vid 10 personer som ringer in. Att veta det är att ha det lätt!

Att det ska bli lätt att göra rätt jobbar jag för varje dag, hur får du det lätt?

 

 

Det här med möten

Det brinner i min mailkorg, i örat har jag personer som är väldigt stressade och pratar som piff och puff i helt obegripliga meningar sen runt lunch ser jag att det är många som äter sin sallad bredvid datorn istället för att ta paus.

På mina möten från styrelse och till arbetsgrupper kommer folk sent, har inte läst det som ska diskuteras och sen behöver dom gå så fort det blir lite tråkigt, eller egentligen tror jag att det är när dom tycket att det diskuteras saker som man inte tycker att man har nytta av och ”jag borde kunna göra något annat nu istället”. Jag tänker, hur ska du ens veta vad du missar när du inte är där?

Det håller inte! Du förstör för dig själv och andra genom att tro att effektivitet är samma sak som att göra många saker på en gång. Senaste hjärnforskningen visar att hjärnan vid stress multitaskar fast med väldigt dålig produktivitet, för att det blir varken hackat eller malet.

Jag ruttnar på folk i viktiga befattningar som inte fattar att både det jag gör och det jag inte gör, sänder signaler till alla runtomkring. Att maila samtidigt som man har ett personalmöte kan tyckas effektivt men om hela gruppen undrar vad du håller på med istället för att delta i mötet så blir det inget bra. De har också andra saker att göra, så det är dessutom respektlöst mot alla i rummet samtidigt som det gör att mötet blir ineffektivt. 

Att sitta på ett personalmöte och samtidigt fixa lite i mailen ger dom andra på mötet signalen att dom runt omkring dig inte är lika viktiga som dom i mailen. Eller om jag är krass, så kommer ditt möte som du tycker är tråkigt att ta ännu längre tid eftersom du inte deltar aktivt och har tankarna på annat håll.

Fundera över vad som gör dig stressad och lös det! För din effektivitet, produktivitet och hållbarhet sjunker snabbt när du jobbar på det här sättet. Ta fram din bråttom – viktigt-matris och lägg det du har i huvudet i matrisen så ser du direkt vart du ska börja.

Välj det du är med på, förbered det och se till att du gör klart det som ska göras, inte något annat.

Bild av Kerstin Kallin

Bild av Kerstin Kallin

 

Debatt eller dialog?

Är du debattör , var det en bekant som frågade mig i veckan.

Nej det är jag inte för jag tror inte längre på debatt. Jag har givit upp debatterandet och jobbar med att bygga dialog. För numera handlar refo_krokodil av Kerstin Kallindebatt mer om att övertyga någon om att den har fel och att jag själv har rätt. Ibland upplever jag det som att den som skriker högst vinner och att resultatet är helt oväsentligt.

Jag jobbar inte så, jag försöker skapa dialog, för i den lyssnar man lika mycket som man pratar och när man lyssnar så lär man sig saker. Om hur andra tänker, vilka slutsatser de drar och hur de tänker använda de saker som de har lärt sig? Genom att lyssna på andra, röra mig på arenor där jag känner mig obekväm så utmanar jag mig själv och skapar nya resultat. För om jag gör på samma sätt så kommer resultatet att bli detsamma!

Det är ju fantastiskt att du låter andra ta del av det du gör i Refo och att ni jobbar som i IT-världens open-source som delar källkod för att vi ska kunna använda bra kod på olika sätt. Vi tycker mer att vi är som wiki-pedia, att vem som helst kan berika och utveckla oss men det är vi som står för kvalitetssäkringen.

Varför försöker vi vara transparanta och är det dumt?

Jag tror inte det, jag tycker att det är det enda sättet att snabbt få resultat. Genom att dela och att arbeta tillsammans kommer vi längre och gör resultatet mer mångfacetterat eftersom vi alla berikar resultatet med våra erfarenheter och kunskap, allihop. Då går det inte att jag står i mitten och skriker att jag har rätt.

Och som vanligt kommer det här att bli ett problem för det finns ingen etikett på det jag gör, den här gången heller. Jag är ingen debattör jag är….och vad är du?

//Liselotte

PS Den fina krokodilen är gjord av Kerstin Kallin och ingår i paketeringen av arbetet med Entreprenörskap i högre utbildning. En krokodil har en stor mun, och väldigt små öron……

Vågar du dela?

refo_tangentbordAtt dela med sig av kunskap, produktidéer och kontakter är att våga lita på att det man gör håller och att man genom att dela det med fler, kan få det att växa. Några jag jobbar med säger att jag måste se upp för att saker jag gör och säger blir kopierade. Läs mer

3 saker jag gör för att kunna vara ledig

Efter att ha haft två personer i örat efter varandra i självsvängning, fått svar på mail från i april och ett nyhetsbrev utan länkar så tänker jag, ”att det är mycket nu” och för många saker kvar att göra innan semestern för många. Stressnivå är hög och det blir inte så bra det som görs nu. Alla vill bara vara lediga….

Jag har tre saker jag gör för att kunna vara ledig.

Ettan – hjälper mig själv först

Jag tänker likadant som på flyget, ”sätt på dig din egen syrgasmask först innan du hjälper andra.” Du kanske tycker att det är egoistiskt, nej det är hållbart och ganska mycket sunt förnuft i det. Genom att veta vad jag ska göra, hur och när jag tänker göra det, vet jag hur mycket jag kan hjälpa till med annat. Så jag gör en liten försemester i år. Jag stänger av telefonen i två dygn, sätter mig och glor på havet, i brasan eller skogen. På så sätt får jag lite distans till mig själv och det jag gör och är bättre rustad för punkt två.

Tvåan – sätter punkt så humlorna i huvudet tystnar

För mig är det viktigt att saker som jag har jobbat med tas om hand och att jag vet vad som händer med dem efter semestern. Jag vill inte tillbringa en del av semestern med att tankarna far omkring som stora humlor i huvudet.

KaffekoppSå jag tar en kopp kaffe, mina färgpennor, ett stort papper och sen gör jag sedan en teckning över alla saker jag håller på med. Stor som smått hamnar på pappret och snart ser jag vilka områden som finns i det jag gör.

Dom prioriterar jag och tittar på vad som måste göras innan semestern och vad som görs första två veckorna efter. Varje år är prioriteringen lite olika, det kan vara kort-långa pengar, saker jag lovat, saker som ger tillväxt i ett visst område eller helt enkelt bara vanlig tidslinjal med momsen, lönen, fakturor, mässor, kundbesök och event.

Sen går jag ett varv, fyller på kaffet och tittar igenom allt igen. Ändrar det som ska göras på annat sätt och sen väljer jag de tre viktigaste åtgärderna på mina prioriterade områden och lägger in dem i kalendern. De närmaste timmarna kommer humlorna att fortsätta surra men bli till en alltmer surrande sång! zzzzzzzemezzzzzzztr…….

Tre – gör det jag gillar

Alla vilar på olika sätt, det finns nog inget rätt eller fel. En del gillar att ligga i hängmattan och lyssna på sommarpratarna, andra tränar. Men helt klart är att stänga av telefon, sätta på meddelande på jobbmailen och kontrollera hur det går ganska sällan, kommer att göra att jag får min energi snabbt tillbaka. Dessutom om det helt ofattbara händer att det blir en katastrof så kommer jag att få veta det…..och jag har full förtröstan på att andra som jag har runt omkring kan lösa både det ena och det andra. Förmodligen inte på samma sätt som jag skulle göra det, men vem vet, kanske bättre?

Jag tror på att göra det jag gillar för att vila mig. Nya saker, andra saker, eller samma gamla vanliga i en skön blandning. Så få måsten som möjligt och vem sa att alla dom saker som jag brukar göra inte bara görs av vanans makt och liksom har smugit sig in i mitt liv…..

Dags att rensa bland de saker jag gör, fundera över varför jag gör dom, titta på de saker jag har och kolla om jag verkligen gillar dom eller om det är dags att dom ska få ett nytt hem. Att plocka runt bland saker är mitt sätt att vila och låta tankarna vandra. Raggsockorna, gubben och brasan blir kvar. Det är en bra start!Brasa verandan

Är du nyfiken på hur Anders Lindh tänker när han ska gå på semester? Läs här så vet du straxt.

Ha en skön sommar med den blandning som du önskar dig, så ses vi i mitten av augusti igen.