Inlägg

Refo förpliktigar, eller?

Att jobba med hållbarhet, återbruk och integration förpliktigar förstås. För min kära familj innebär det några saker. Vi har sedan länge ett mindre sop-projekt, dvs släng mindre mat, återvinn en massa olika saker och se till att det hamnar i de behållare för respektive sak.

Resultat, eftersom vi har mycket att göra så ser huset ofta ut som en soptipp där sophitler har rymt. Ni vet den där personen i reflexväst vid återvinningen som säger, appppap,det där ska in i en annan behållare.

En annan sak som gör att vi har en utmaning är att någon i familjen har ett starkt motorintresse, vissa säger till och med ett överdrivet motorintresse?

Resultat är att vi alla i familjen borde äta mindre kött. Jag tänker såhär, det får vara den sammanlagda påverkan på miljön som man jagar för att börja någonstans. Lite mer bensin till mannen tänker jag som är vegetarian. Här finns en förbättringspotential när motorsäsongen startar…..go morot!

SäckarSen får jag en kasse vartän jag går. Dvs alla människor som jag möter ger mig påsar med fantastiska innehåll som kan remakas av refo. Det är bälten, smycken, skor och kläder. Tack snälla ni för att ni tänker på oss!

Resultat är att konferensrummet på kontoret har blivit ett mellanlager och att bilen just nu är ett rullande lager, full med påsar, kartonger och galgar. Jag ger alltså ordet bag-lady ett nytt ansikte!

Nu blir min nästa uppgift att hitta någon som vill sponsra en refo-bil. Det kommer att glädja många…..go refo!

 

 

 

Integration på riktigt

Vissa dagar blir bättre än andra. Jag fick förmånen att vara med när en grupp ungdomar mellan 12-17 från IQ i Järva presenterade problem som de hade upptäckt i vardagen. De hade också idéer på hur problemen skulle lösas. Ett projekt som Vinnova gör möjligt tillsammans med www.innovationqlub.se .

I egenskap av entreprenör var min roll att hjälpa till att kvalificera lösningarna och se vilka styrkor och svagheter som fanns. Det jag såg var intresserade, engagerade personer som hade övat för att göra sitt bästa, och som trots att de var nervösa och några bara varit i Sverige i två år, gjorde ett bra jobb med att övertyga oss om vikten av att få genomföra sin idé. Att få sitta vid bordet och få höra ”jag vill göra det här för jag tror att det är bra, kan du hjälpa mig?” det är mäktigt. Dels för att viljan är stark, dels för att man vågar be om hjälp.

Daniel och SergioHär har vi nästa generations entreprenörer. Kunde jag starta när jag var 14 så startar dom. Dom här ungarna som bor i Järvaområdet har kanske inte dom enklaste förutsättningarna från början.

Dom av våra svenneungar som saknar viljan och drivet att göra saker kommer att bli frånåkta bigtime av dessa barn som har både vilja och talang. Så hur gör vi nu för att skapa tillväxt för alla? integration på riktigt!