Inlägg

Fira jul året om?

Anders Lindh och jag har funderat en del den senaste tiden, allteftersom “tiggarbrev och insamlingsmöjligheterna” har hopat sig i maillådan. Vi tror på att göra gott, och vi tycker att det är bra att man gör det….men uteliggaren finns där även när december är slut och då har många av oss minus på kontot och plus på kreditkortsskulden för att vi hade jul.
Uteliggaren hade också jul….så för mig får hållbarhet ytterligare en dimension. Att jobba med refo är ganska jobbigt, jag tvingas att ta ställning till en massa saker som jag hela tiden har vetat om, men som liksom har försvunnit ur mitt synfält. Så på samma sätt som du kan titta på Kalle Anka hela året så kan man hjälpa hela året tänker jag…..mer Karl-Bertil Jonsson hela året typ.
Alla min vänner, nu skulle jag vilja be er om en sak….Liselotte i blå klänning
refo handlar inte bara om remake och kläder, det handlar också om något helt annat. Det handlar om att skapa möjligheter och hopp för personer som på ett eller annat sätt står utanför arbetsmarknaden. Det är tex ungdomar i utsatta områden, nyanlända eller personer som varit utan arbete länge. Kort sagt personer i ‪#‎utanförskap‬.

Jag satt precis och gjorde en räkningsövning, typ såhär: Om alla mina vänner, ni är ca 350 stycken bara på fb, alla köper ett refo-paket så blir det:

350 personer * 195 kr =68.250 kr.

Varje timme som jag sysselsätter en ungdom i lagret, kostar typ 150 kr/timme. Det ger 65 dagar som jag skulle kunna betala lön till någon, eller kanske 6 stycken som skulle kunna jobba 10 dagar?

Det skulle bli en meningsfull sysselsättning, som bygger deras CV, som ger dem möjlighet att bli mer anställningsbara, som ger dem praktik för att de jobbar med riktiga saker OCH ger oss ordning på lagret, fler refo-paket att dela ut som klär på fler barn och fler saker till våra remakare för att fortsätta produktionen.

Här köper du ett refo-paket för 195 kr http://shop.refo.nu/23-refopaket.

Tack för att du hjälper oss att hjälpa!

Refo förpliktigar, eller?

Att jobba med hållbarhet, återbruk och integration förpliktigar förstås. För min kära familj innebär det några saker. Vi har sedan länge ett mindre sop-projekt, dvs släng mindre mat, återvinn en massa olika saker och se till att det hamnar i de behållare för respektive sak.

Resultat, eftersom vi har mycket att göra så ser huset ofta ut som en soptipp där sophitler har rymt. Ni vet den där personen i reflexväst vid återvinningen som säger, appppap,det där ska in i en annan behållare.

En annan sak som gör att vi har en utmaning är att någon i familjen har ett starkt motorintresse, vissa säger till och med ett överdrivet motorintresse?

Resultat är att vi alla i familjen borde äta mindre kött. Jag tänker såhär, det får vara den sammanlagda påverkan på miljön som man jagar för att börja någonstans. Lite mer bensin till mannen tänker jag som är vegetarian. Här finns en förbättringspotential när motorsäsongen startar…..go morot!

SäckarSen får jag en kasse vartän jag går. Dvs alla människor som jag möter ger mig påsar med fantastiska innehåll som kan remakas av refo. Det är bälten, smycken, skor och kläder. Tack snälla ni för att ni tänker på oss!

Resultat är att konferensrummet på kontoret har blivit ett mellanlager och att bilen just nu är ett rullande lager, full med påsar, kartonger och galgar. Jag ger alltså ordet bag-lady ett nytt ansikte!

Nu blir min nästa uppgift att hitta någon som vill sponsra en refo-bil. Det kommer att glädja många…..go refo!

 

 

 

Spegla sig i mässingsknapp?

LN i SumpanNu är jag trött på alla marinblåa blazerherrar…..de senaste veckorna har jag haft förmånen att få träffa hur mycket folk som helst i olika sammanhang och nu är det klart.

Min helt ovetenskapliga undersökning visar att väldigt ofta så finns det några speciella drag hos människor som har mässings-knappar på sin blazer Dom är liksom lite bättre än andra……kanske beror det på att dom är så upptagna med att spegla sig i knappen så att dom ser liksom bara det?.Förrut har jag inte uppfattat det och funderar på om det har att göra med att jag har bytt bransch lite grand.

Jag är inte organisationskonsult längre, dvs en av er grabbar med mörkblå kavaj som tar fakirflighten på måndag morgon. Utan med refoprojektet har jag tagit klivet över till något annat som du inte lika lätt kan identifiera, lite kläder, lite ungdomar,lite återvinning, lite hållbarhet, lite integration, lite jobbskapande och allt med en stor energi och engagemang. Att kalla det social innovation är en förklaringsmodell och då placeras jag direkt i facket av idealister som lever på engagemang och varmluft.

Jag tycker att jag tillsammans med dom andra som jobbar, mestadels ideellt just nu, i projektet, skapar något helt nytt, större, bättre och finare än du med mässingsknappen. Jag gör goodshit som jag tänker tjäna pengar på!

Jag får använda hela min kunskap som jag har lärt mig under många år, tillsammans med all min energi varje dag, hela tiden för att skapa det och du kommer att bli förvånad över hur bra det går. För tillsammans är vi starkare, än du som speglar dig i mässingsknappen!