Inlägg

Det här med möten

Det brinner i min mailkorg, i örat har jag personer som är väldigt stressade och pratar som piff och puff i helt obegripliga meningar sen runt lunch ser jag att det är många som äter sin sallad bredvid datorn istället för att ta paus.

På mina möten från styrelse och till arbetsgrupper kommer folk sent, har inte läst det som ska diskuteras och sen behöver dom gå så fort det blir lite tråkigt, eller egentligen tror jag att det är när dom tycket att det diskuteras saker som man inte tycker att man har nytta av och ”jag borde kunna göra något annat nu istället”. Jag tänker, hur ska du ens veta vad du missar när du inte är där?

Det håller inte! Du förstör för dig själv och andra genom att tro att effektivitet är samma sak som att göra många saker på en gång. Senaste hjärnforskningen visar att hjärnan vid stress multitaskar fast med väldigt dålig produktivitet, för att det blir varken hackat eller malet.

Jag ruttnar på folk i viktiga befattningar som inte fattar att både det jag gör och det jag inte gör, sänder signaler till alla runtomkring. Att maila samtidigt som man har ett personalmöte kan tyckas effektivt men om hela gruppen undrar vad du håller på med istället för att delta i mötet så blir det inget bra. De har också andra saker att göra, så det är dessutom respektlöst mot alla i rummet samtidigt som det gör att mötet blir ineffektivt. 

Att sitta på ett personalmöte och samtidigt fixa lite i mailen ger dom andra på mötet signalen att dom runt omkring dig inte är lika viktiga som dom i mailen. Eller om jag är krass, så kommer ditt möte som du tycker är tråkigt att ta ännu längre tid eftersom du inte deltar aktivt och har tankarna på annat håll.

Fundera över vad som gör dig stressad och lös det! För din effektivitet, produktivitet och hållbarhet sjunker snabbt när du jobbar på det här sättet. Ta fram din bråttom – viktigt-matris och lägg det du har i huvudet i matrisen så ser du direkt vart du ska börja.

Välj det du är med på, förbered det och se till att du gör klart det som ska göras, inte något annat.

Bild av Kerstin Kallin

Bild av Kerstin Kallin

 

Debatt eller dialog?

Är du debattör , var det en bekant som frågade mig i veckan.

Nej det är jag inte för jag tror inte längre på debatt. Jag har givit upp debatterandet och jobbar med att bygga dialog. För numera handlar refo_krokodil av Kerstin Kallindebatt mer om att övertyga någon om att den har fel och att jag själv har rätt. Ibland upplever jag det som att den som skriker högst vinner och att resultatet är helt oväsentligt.

Jag jobbar inte så, jag försöker skapa dialog, för i den lyssnar man lika mycket som man pratar och när man lyssnar så lär man sig saker. Om hur andra tänker, vilka slutsatser de drar och hur de tänker använda de saker som de har lärt sig? Genom att lyssna på andra, röra mig på arenor där jag känner mig obekväm så utmanar jag mig själv och skapar nya resultat. För om jag gör på samma sätt så kommer resultatet att bli detsamma!

Det är ju fantastiskt att du låter andra ta del av det du gör i Refo och att ni jobbar som i IT-världens open-source som delar källkod för att vi ska kunna använda bra kod på olika sätt. Vi tycker mer att vi är som wiki-pedia, att vem som helst kan berika och utveckla oss men det är vi som står för kvalitetssäkringen.

Varför försöker vi vara transparanta och är det dumt?

Jag tror inte det, jag tycker att det är det enda sättet att snabbt få resultat. Genom att dela och att arbeta tillsammans kommer vi längre och gör resultatet mer mångfacetterat eftersom vi alla berikar resultatet med våra erfarenheter och kunskap, allihop. Då går det inte att jag står i mitten och skriker att jag har rätt.

Och som vanligt kommer det här att bli ett problem för det finns ingen etikett på det jag gör, den här gången heller. Jag är ingen debattör jag är….och vad är du?

//Liselotte

PS Den fina krokodilen är gjord av Kerstin Kallin och ingår i paketeringen av arbetet med Entreprenörskap i högre utbildning. En krokodil har en stor mun, och väldigt små öron……

Film och det jag övar på

LN refo boksläppVill du veta vad jag övar på – hela tiden och ofta. Att dra upp mungipan, som min pappa brukade kalla det. När jag förklarar något och blir engagerad så ser jag väldigt fokuserad ut, på gränsen till grinig faktiskt. Jag är inte grinig, bara koncentrerad. Den här gången gick det lite bättre….en statusfilm till Vinnova om hur det gick sen, två år efter de projektpengar som vi fick.

Se filmen som är sju minuter lång om vad vi har lärt oss i refo och vart vi vill nu.

 

 

 

Jag finns här

KaffekoppJust nu finns jag oftast på några andra ställen och tiden räcker helt enkelt inte till för att uppdatera på flera ställen.

På Twitter finns jag med @liselottenoren och samma på facebook. De online slots bloggar jag skriver mycket på just nu är www.refo.nu och Entreprenör på bloggen företagsamt.

Ta din kaffekopp och följ mig där!

Gästbloggar med ångest

Jag skriver överallt, hela tiden och när jag var liten hängde jag alltid med näsan i en bok. Trodde att jag skulle bli bibliotikarie eller ha en bokhandel. Orden finns liksom alltid där och jag älskar bokstäver, numera i bloggar, på föreläsningar och påhittade sagor för barnbarnen.
Så stor är min förvåning när skrivångesten slår till när jag ska gästblogga på tidningen Entreprenör. Efter ett tips från bästa Jeanette Boman.
Våndas, svettas och gör om, igen och igen….kommer dessutom på att jag glömt fråga hur ofta jag ska skriva för dom. En per dag, en gång i veckan eller när andan faller på? Puh, en per vecka. Borde vara lätt….
När sonens svenskalärare ringer för att diskutera en uppgift så berättar jag. Hon gapskrattar och säger ”och du har dessutom givit ditt känsliga språköra i arv, det är därför du får skriva så många gånger nu. För att du vill att det ska bli bra, så kör på”.
Sorry sonen….vi får köra på! Och muta oss själva med Gofika.
Så här blev det.

Kalldusch är bäst

IshålJag sitter med ett nystartat företag och känslorna är upprörda. Den presentation och pitch som man gjorde för en kund gick åt h-vete. Big time! Beroende på hur man är lagd så tar man det på olika sätt, ”Jag borde ha tänkt på detta, jag skiter i att jobba med det här för det kommer aldrig att gå eller kunden är dum i huvudet!?”

När jag säger att ibland är en kalldusch det absolut bästa som finns så reser sig en och går ur rummet för nu är jag så djävla dum och att man faktiskt inte kan vända allt till något positivt, det är inte seriöst.

Jag tänker på alla kallduschar som jag har fått och vet att tack vare dom och det mod som dom personerna har visat genom att säga som det är, så har jag sparat oceaner av tid och energi. Det är för många som bara håller med och inte säger vad dom tycker. Det lär du dig mycket mindre på, än när du tvingas vässa dina argument, din affär eller dig själv för att övertyga.

Det är dom som tycker annorlunda och som vågar säga vad dom tycker som du ska ha med i ditt Advisory Board och det är dom du kan gå till när det går upp och när det går ner! För dom kan du lita på att dom säger som det är!

Integration på riktigt

Vissa dagar blir bättre än andra. Jag fick förmånen att vara med när en grupp ungdomar mellan 12-17 från IQ i Järva presenterade problem som de hade upptäckt i vardagen. De hade också idéer på hur problemen skulle lösas. Ett projekt som Vinnova gör möjligt tillsammans med www.innovationqlub.se .

I egenskap av entreprenör var min roll att hjälpa till att kvalificera lösningarna och se vilka styrkor och svagheter som fanns. Det jag såg var intresserade, engagerade personer som hade övat för att göra sitt bästa, och som trots att de var nervösa och några bara varit i Sverige i två år, gjorde ett bra jobb med att övertyga oss om vikten av att få genomföra sin idé. Att få sitta vid bordet och få höra ”jag vill göra det här för jag tror att det är bra, kan du hjälpa mig?” det är mäktigt. Dels för att viljan är stark, dels för att man vågar be om hjälp.

Daniel och SergioHär har vi nästa generations entreprenörer. Kunde jag starta när jag var 14 så startar dom. Dom här ungarna som bor i Järvaområdet har kanske inte dom enklaste förutsättningarna från början.

Dom av våra svenneungar som saknar viljan och drivet att göra saker kommer att bli frånåkta bigtime av dessa barn som har både vilja och talang. Så hur gör vi nu för att skapa tillväxt för alla? integration på riktigt!