Inlägg

Det här med ny webb på mongara.se

Vi har ny webb på Mongara.

Men det är kanske inte själva det nya utseendet som är det viktiga, utan alla de diskussioner som vi har haft för att komma fram till den nya webben. För att hamna rätt har vi frågat kunder, pratat med folk som ligger i framkant på den digitala sidan och använt mycket notisar. Vad gör vi är ganska lätt, men det är ju egentligen inte det som är intressant. Det unika är hur vi jobbar. Vi säljer alltså egentligen energi, möten och att vi kan koppla ihop folk så vi får nya saker.

Till det kommer att jag är en hållbarhetsnörd. Dvs jag tycker att när man ändå gör om saker så lönar det sig att se över hållbarheten också. Kommer det här att vara attraktivt för dina kunder? Nu och om några år? Bygger du in stolthet hos dina anställda och kan man göra skillnad i samhällsutvecklingen genom att lägga till något i det som görs. Det är så mycket enklare att göra det samtidigt som vi ändå går igenom annat. Jag tror att tiden är förbi att hållbarhetsarbetet finns hos några få specialister som man gömmer långt inne i en skrubb. Hållbarhet är för alla och ska ut till alla som jobbar hos er. Då hittar vi dom enkla och bra idéerna som ger ett mervärde både internt och externt.

Det är lite som det var för 10 år sen när man anställde två unga snabba personer för att ”hantera webben”. Idag hantera vi alla webben. Så ny webb, fast egentligen är den mer för dom som letar inspiration kring några ämnen av dem vi gillar. Workshopledning, affärsutveckling och utbildningsdesign. Ni som redan känner oss vet ju var vi finns och vilken kanal ni gärna möter oss i.

Eller ska vi ta en fika kanske?

//Liselotte

PS Helt ärligt, vad gillar du bilden som ligger allra överst på Mongara.se? Man kan säga såhär, vi är inte helt överens om den………Så delta gärna i tävlingen finn fem fel och tävla i utlottningen av en timmes föresläsning i ett ämne som du bestämmer.

 

 

 

 

 

 

3 saker jag gör för att kunna vara ledig

Efter att ha haft två personer i örat efter varandra i självsvängning, fått svar på mail från i april och ett nyhetsbrev utan länkar så tänker jag, ”att det är mycket nu” och för många saker kvar att göra innan semestern för många. Stressnivå är hög och det blir inte så bra det som görs nu. Alla vill bara vara lediga….

Jag har tre saker jag gör för att kunna vara ledig.

Ettan – hjälper mig själv först

Jag tänker likadant som på flyget, ”sätt på dig din egen syrgasmask först innan du hjälper andra.” Du kanske tycker att det är egoistiskt, nej det är hållbart och ganska mycket sunt förnuft i det. Genom att veta vad jag ska göra, hur och när jag tänker göra det, vet jag hur mycket jag kan hjälpa till med annat. Så jag gör en liten försemester i år. Jag stänger av telefonen i två dygn, sätter mig och glor på havet, i brasan eller skogen. På så sätt får jag lite distans till mig själv och det jag gör och är bättre rustad för punkt två.

Tvåan – sätter punkt så humlorna i huvudet tystnar

För mig är det viktigt att saker som jag har jobbat med tas om hand och att jag vet vad som händer med dem efter semestern. Jag vill inte tillbringa en del av semestern med att tankarna far omkring som stora humlor i huvudet.

KaffekoppSå jag tar en kopp kaffe, mina färgpennor, ett stort papper och sen gör jag sedan en teckning över alla saker jag håller på med. Stor som smått hamnar på pappret och snart ser jag vilka områden som finns i det jag gör.

Dom prioriterar jag och tittar på vad som måste göras innan semestern och vad som görs första två veckorna efter. Varje år är prioriteringen lite olika, det kan vara kort-långa pengar, saker jag lovat, saker som ger tillväxt i ett visst område eller helt enkelt bara vanlig tidslinjal med momsen, lönen, fakturor, mässor, kundbesök och event.

Sen går jag ett varv, fyller på kaffet och tittar igenom allt igen. Ändrar det som ska göras på annat sätt och sen väljer jag de tre viktigaste åtgärderna på mina prioriterade områden och lägger in dem i kalendern. De närmaste timmarna kommer humlorna att fortsätta surra men bli till en alltmer surrande sång! zzzzzzzemezzzzzzztr…….

Tre – gör det jag gillar

Alla vilar på olika sätt, det finns nog inget rätt eller fel. En del gillar att ligga i hängmattan och lyssna på sommarpratarna, andra tränar. Men helt klart är att stänga av telefon, sätta på meddelande på jobbmailen och kontrollera hur det går ganska sällan, kommer att göra att jag får min energi snabbt tillbaka. Dessutom om det helt ofattbara händer att det blir en katastrof så kommer jag att få veta det…..och jag har full förtröstan på att andra som jag har runt omkring kan lösa både det ena och det andra. Förmodligen inte på samma sätt som jag skulle göra det, men vem vet, kanske bättre?

Jag tror på att göra det jag gillar för att vila mig. Nya saker, andra saker, eller samma gamla vanliga i en skön blandning. Så få måsten som möjligt och vem sa att alla dom saker som jag brukar göra inte bara görs av vanans makt och liksom har smugit sig in i mitt liv…..

Dags att rensa bland de saker jag gör, fundera över varför jag gör dom, titta på de saker jag har och kolla om jag verkligen gillar dom eller om det är dags att dom ska få ett nytt hem. Att plocka runt bland saker är mitt sätt att vila och låta tankarna vandra. Raggsockorna, gubben och brasan blir kvar. Det är en bra start!Brasa verandan

Är du nyfiken på hur Anders Lindh tänker när han ska gå på semester? Läs här så vet du straxt.

Ha en skön sommar med den blandning som du önskar dig, så ses vi i mitten av augusti igen.

 

Jag, en tysk lärling

I dagens DN-debatt skriver Carl Bennet om lärlingssystemet som en viktigt del i att hålla arbetslösheten för unga nere.

Som en del i min utbildning var jag lärling i Tyskland. Industrikaufman på Siemens tillsammans med ca 100 personer från hela världen. Det är två år som gav mig konkret inblick i hur det fungerar, och inte fungerar, på en arbetsplats. I början fick vi ganska handgripliga arbetsuppgifter i lagret, produktionen och efter ett tag alltmer komplexa uppgifter där teori i Siemens egen skola varvades Siemens-Med-Museum-Erlangen-Germanymed uträkningar för produktkalkyler och antalet återförsäljare som behövdes för att sälja och marknadsföra en ny produkt.  Det var dels skolningen i hur system, regler och återrapportering fungerar men lika mycket en kulturskola. Vi hade olika bakgrund, vi var tre tjejer och vi jobbade rakt in i en konkret verklighet. En inblick i tysk arbetskultur, oss själva såväl som processer och rutiner.

Jag har inte förrän jag började planlägga utbildningsdelen i www.refo.nu förstått vilken nytta jag har haft av att veta hur olika delar är beroende av varandra. I omgivningens tycke kan jag ägna väldigt mycket tid åt något som verkar en obetydlig detalj, men som visar sig vara den svagaste länken i kedjan som måste fungera.

Min respekt och förståelse för dem som jobbar varje dag med att få saker att praktiskt fungera är stor. Jag vill gärna tro att fler inser fördelen med att arbeta enligt 70-20-10, eller egentligen 10 procent av tiden lärarledd utbildning i klassrummet eller via webben. 20 % är utbildning där man genom att bolla med varandra provtrycker det man har lärt sig och 70% av tiden behövs för att göra ”on-site-training” , dvs att omsätta teorin till praktik under handledning. I början med ganska mycket stöd men sen alltmer själv.

Det är den löpandet återkopplingen som blir lärandet och egentligen handlar det om att se skillnaden på vad man gör och mer jobba med hur man gör.

Läs debattartikeln i DN av Carl Bennet som bygger på boken ”Kompetens för framtiden” där Anders Lindh och jag har skrivit ett kapitel om hur vi ser på lärande och som bygger på det vi gör i Mongara.

 

 

 

Jag får hjälp av min man

anders lindhMin man Anders Lindh hjälper mig alltsom oftast när jag tänker fel….

Som i affären igår när vi kom på att det är idag alla barnen i grannskapet tar mod till sig för att ringa på i spökhuset, dvs hos oss.

Köp godis säger han, och jag plockar ihop en påse. Han och kassörskan skrattar och säger att det där var inte så mycket med tanke på att det är halloween….

Men idag är allt kvar för maken bestämde sig för att lösa min tankevurpa på sitt eget sätt.

När det ringer på dörren så smyger han fram till den, öppnar den…och skriker.
Det är tyst i typ två sekunder och sen hör vi alla barnen skrika i kör. Sen inte en unge kvar att dela ut godis till!

Jag är ingen projekthaj

Jag pratar precis med dom som planererar Sundsvall 42 och 24. I år åker jag upp till Sundsvall för att berätta om refo och hur vi jobbar, dvs CSR på riktigt.

Jag lyssnar på Micke som är ansvarig för Sundsvall 24 som har som mål att skapa jobb på oväntade sätt. Då tänker jag samarbete, närhet till tvärverkan dvs att man möter personer som man normalt kanske inte träffar. Hur det funkar kan du läsa här.

När Micke berättar om tidsbristen för att han har ett annat jobb så känner jag igen mig….jag har också ett annat jobb och brinner för att skapa fler jobb. Ingen av oss har en traditionell finansiering, dvs av någon av de vanliga aktörerna, Vinnova, Tillväxtverket, EU eller arbetsförmedlingen. Vi har på varsitt håll skapat ett fantastiskt system för att göra fler anställningsbara….

Vad skulle hända om insatser samordnades, om de aktörer som kan visa på både korta och långa resultat kunde få hjälp med en finansiering som var långsiktigt hållbart? Dvs att vi fick hjälp med att inte behöva ägna veckor åt att fylla i ansökningar och betraktas som de ”projekthajar” som finns där ute i dammen…..dvs de som är skickliga på att skriva ansökningar, ofta är bidragsberoende och vill ha mer bidrag efter 6 månader med ett ganska tvivelaktigt resultat. Va, stämmer inte detta….Jo det stämmer, jag möter dom hela tiden och jag vill inte bli betraktad som en sån.

Egentligen en ”note to self”

När jag har en fundering som liksom inte vill lägga sig rätt så gör jag som på TV, ringer en vän. Ofta är det maken, syster, Anna och ganska ofta är det Ulla-Lisa Thordén….vi skrattar, gråter och förbannar ofta ihop.

Jag är så glad över att ha vänner att ringa. Om jag bara får säga en sak så är det att se till att ta hand om de vänner du har, för i nöden prövas vännen sa min farmor. Hon hade förstås rätt, ibland är det helt andra vänner som kliver fram när du har nöd. Dom ska du ta hand om, det finns inga ursäkter som håller för att bortförklara det.

-Jag har inte tid, går fetbort, du har precis lika mycket tid som alla andra. Det är det enda som faktiskt är rättvist här i livet. Alla fick lika mycket tid över ett dygn. Du väljer själv vad du lägger tiden på.

Tänk dig att du knackar på hos Sankte Per, eller var du nu kommer att hamna, och när han frågar:

– Är det något som du tycker att du skulle ha vilja gjort annorlunda när du höll på?

Så svarar du: -jag skulle ha jobbat lite till……Tvek på den som sonen skulle säga. Skulle inte tro det faktiskt.

Fundera på vad du skulle göra annorlunda…..och GÖR det, idag, nu, genast. Ring det där samtalet som inte har blivit av, sitt en stund med en chokladbit i munnen och känn efter vad den smakar, erbjud nån en utflykt som du vet inte kommer ut så mycket eller städa av hojjen och åk för att tanka den. Utan att ta med pappersinsamlingen…..

Men tänker du nu kanske, det kommer ju folk om en stund.

Ja, är det rätt folk så kliver dom över pappersinsamlingen rakt in i köket, tvättar händerna, slår upp vinet och gör klart det du inte hann för du satt och åt choklad. Samtidigt som ni skrattar åt historien om när du liksom bara gjorde nåt annat en stund. Och du kanske får med dig fler i det….att bara välja nåt helt annat en stund som blir värdefullt.

Att slarva bort sin tid är inte okej……säger en fru som heter Ove och tar ett gelehjärta. Gelehjärtan

Fira jul året om?

Anders Lindh och jag har funderat en del den senaste tiden, allteftersom ”tiggarbrev och insamlingsmöjligheterna” har hopat sig i maillådan. Vi tror på att göra gott, och vi tycker att det är bra att man gör det….men uteliggaren finns där även när december är slut och då har många av oss minus på kontot och plus på kreditkortsskulden för att vi hade jul.
Uteliggaren hade också jul….så för mig får hållbarhet ytterligare en dimension. Att jobba med refo är ganska jobbigt, jag tvingas att ta ställning till en massa saker som jag hela tiden har vetat om, men som liksom har försvunnit ur mitt synfält. Så på samma sätt som du kan titta på Kalle Anka hela året så kan man hjälpa hela året tänker jag…..mer Karl-Bertil Jonsson hela året typ.
Alla min vänner, nu skulle jag vilja be er om en sak….Liselotte i blå klänning
refo handlar inte bara om remake och kläder, det handlar också om något helt annat. Det handlar om att skapa möjligheter och hopp för personer som på ett eller annat sätt står utanför arbetsmarknaden. Det är tex ungdomar i utsatta områden, nyanlända eller personer som varit utan arbete länge. Kort sagt personer i ‪#‎utanförskap‬.

Jag satt precis och gjorde en räkningsövning, typ såhär: Om alla mina vänner, ni är ca 350 stycken bara på fb, alla köper ett refo-paket så blir det:

350 personer * 195 kr =68.250 kr.

Varje timme som jag sysselsätter en ungdom i lagret, kostar typ 150 kr/timme. Det ger 65 dagar som jag skulle kunna betala lön till någon, eller kanske 6 stycken som skulle kunna jobba 10 dagar?

Det skulle bli en meningsfull sysselsättning, som bygger deras CV, som ger dem möjlighet att bli mer anställningsbara, som ger dem praktik för att de jobbar med riktiga saker OCH ger oss ordning på lagret, fler refo-paket att dela ut som klär på fler barn och fler saker till våra remakare för att fortsätta produktionen.

Här köper du ett refo-paket för 195 kr http://shop.refo.nu/23-refopaket.

Tack för att du hjälper oss att hjälpa!

Rätt blankett eller mod

Vi har en del diskussioner på kontoret just nu kring offentlig upphandling. Min kollega Anders Lindh har sammanfattat det på ett ganska bra sätt tycker jag” den mest kränkande uppgiften just nu för mig som leverantör”.

En del kanske tycker att vi är bittra för att vi inte får alla upphandlingar. Men nej, det handlar mer om att kunden, dvs egentligen jag som skattebetalare, ska få valuta för pengarna. Dvs rätt person får uppdraget enligt det behov man har, inte för att man kunde fylla i blanketten rätt….

På samma sätt som jag jobbar med arbetslösa. En del tycker att jag är en idiot som faktiskt jobbar med fas tre, dvs personer som står ganska långt ifrån arbetsmarknaden. Jag har hela tiden tänkt att dom allra bästa borde jobba med fas tre för att när vi får dom i arbete så sparar vi massor med pengar på att dom kommer ut i jobb, börjar betala skatt och känner sig värdefulla.

Men det verkar vara samma sak här, fyll i blanketten rätt….det spelar inte så stor roll vilken verkningsgrad, effekt eller vilket värde du tillför bara du fyller i blanketten rätt!

Läs Anders blogg här.

20131118-203903.jpg