#metoo och varför jag delar

När de första inläggen med #metoo dyker upp så tänker jag mer, ja så är det ju. På julfesten när nån tar tag i rumpan o säger något som ska vara typ en komplimang och det blir så jävla obekvämt. Jag blänger, väser, puttar bort ovälkomna händer men hela tiden med tanken i huvudet, det är han som sätter min lön eller ger mig som uppdrag jag vill ha. Ibland skrek jag rakt ut ”vad gör du ditt äckel? Och sen fick jag ta den långa diskussionen om hur jag hade överreagerat och att jag var lite känslig.

Ja, jag är känslig, jag vill att man ska få välja själv vem man gör vad med.

Det där vet ju alla, tänkte jag när #metoo dök upp. Så det behöver jag inte dela ju…men sen kom de förvånade kommentarerna i mina flöden. Att det var så många tjejer som…och att man inte kände nån som…Diskussionerna är många runt vårt middagsbord just nu och jo, jag är lite chockad när mina tjejer berättar om det som händer när de är ute. Då pratar vi inte om på krogen, vi pratar om på tunnelbanan, bussen eller på jobbet. Hur i helvete kan det vara så tyst om det.  Läs maken Anders Lindhs betraktelse här. 

Dags att dela alltså!

För det finns på riktigt och behöver synliggöras. Högt och tydligt, varje gång man ser det. Alla ska kunna åka tunnelbana utan att få ovälkomna händer på sin kropp. Eller blickar som klär av. Eller gå på krogen…och ha på sig det man känner sig fin i.

Dela men framförallt säg till, ta tag i det när det händer. Bara så stoppar vi det!

Bra vänner säger till en kompis som inte kan hålla ordning på sig, sätt i taxi, skicka hem och be om ursäkt dagen därpå och gör rätt nästa gång.

Jag vill att mina barn ska slippa möta folk som utnyttjar sin makt, sin position och det faktum att det har varit så sen urminnes tider och som inte kan skilja på mitt och ditt. Bort med er!

Därför delar jag såklart #metoo och säger till när jag ser saker som inte är okej!

#respect