Vad har Micke gjort med allt?

Det man lär sig i refoMen tar det aldrig slut med efterarbete undrar jag efter att ha suttit med hela den långa listan på saker som jag eller någon annan har lovat att göra efter att refo var i Kista i söndags….

Det är visitkort, vinnare i tävlingarna som ska presenteras, strykjärn som är borta, tryckt material som ska användas nästa gång, återrapportering till Kista Galleria, utvärdering och en sammanställning på det vi har lärt oss, stämplar och pysselmaterial, säckar…..herregud stackars Micke kommer jag på just nu.

Han var schysst och fyllde hela sin bil med säckar, påsar och kartongen med kläder som folk lämnade in under dagen. Det var hur mycket som helst och då hade vi ändå inte gått ut med att vi hade insamling. När vi gör det i en stor galleria så blir det till att tänka på hur logistiken ska fungera. Helt klart är i alla fall att vår enkät för dagen visade att 95% tycker att det är en bra idé att vi står i Kista Galleria, eller rättare sagt dit dom ändå åker för att köpa kläder. Då är det enkelt att också lämna kläder för återbruk.

Våra första besökare var ett par i femtioårsålder kanske, som kom förbi strosandes, hållandes varandra i handen. Dom stannade och läste noga igenom allt material och sen tittade dom på varandra.

– Hur länge ska ni stå här, frågade han.

-Tills klockan 21 ikväll, svarade jag. Vad tänker du på, undrade jag.

– Jo, sa han, vi håller på att städa lägenheten för vi ska flytta till Brasilien på onsdag. Allt ska bort som inte får plats i våra väskor. Vi har massor med saker som ni skulle kunna använda tror jag.

Efter några timmar kom han med första säcken, sen en säck till, en säck till och sen ytterligare en säck i slutet av dagen. Då var hans brasilianska flickvän med igen, skrattade och sa.

– Tänk vad fort det gick att rensa när vi visste att det kommer till användning och att ni bara är här idag!

Nu ska jag ringa till Micke och fråga vad han har gjort av alla säckarna. Tänker att det blir en tur till lagret i morgon. Är man Stockholms mesta baglady så är man! Tur att det finns vardagshjältar och att jag har så många av dem runt mig!