Starka tjejer

Dottern kommer hem från träningen som hon har med sina små tjejer och killar. Ett par gånger i veckan kommer hon hem ganska sent, vid 22 typ. Vi gör som min mamma gjorde med mig och min syster….

Hon äter middag, jag dricker te och ibland blir samtalet kort, ibland långt och för det mesta alltid intressant. Det är en stor förmån att få vara med när någon tänker högt! Mer input till mig och ibland får jag hjälpa till.

Igår funderade vi igen över en kommentar från en av grabbarna på träningen. Han är ledare för en annan grupp som kör samtidigt i hallen.
“Du är stark för att vara tjej”.

Vi funderar över den en lång stund. Är det bra att hon är stark, får man vara fysisk stark som tjej eller är man okvinnlig. Vad menade avsändaren egentligen, var han avundsjuk för att hon var starkare…känsla var att hon tog det som en komplimang men den kändes inte så? Dvs enligt man bestämmer själv hur man uppfattar saker.

Då dyker lillebror upp med ett glas mjölk och en rulle digistivekex och när han hör oss så säger han:
– men alltså kan ni sluta vara så negativt feministiska och ta komplimangen när den kommer!

20131107-084821.jpg

Bra start 1

20131009-170419.jpgNågra av er har redan hört det här…….och jag kände vad är sannolikheten eller är det deja vu?

Förbannad står jag framför p-automaten, tekniskt fel, köpet avbrutet, tekniskt fel…..pulsen stiger. Jag har lite bråttom nu.

Då knackar någon mig på axeln, vänder mig om och blänger. Blänga kan jag!

Möts av en leende dam som säger: – Ville bara tala om att det är så härligt att se alla din färger som du har på dig idag! Jag såg dig på långt håll och blev glad. Tänkte att jag skulle våga tala om det för dig!

Så jag skiter i p-automater och annat som djävlas idag efter den starten, tack snälla du.

Ta på dig något färgrikt idag och slå knock på omvärlden…..och framförallt kom ihåg att tala om när du ser nåt bra!

Hur gör hummer nytta?

Förra veckan hörde jag att den första svenska hummern såldes för 28.000 kr/kg. Tänkte direkt att “vilken djävla idiot köper hummer till det priset, nån med för mycket pengar som inte hittade något vettigare att lägga det på?” Såg för min inre blick den fläskiga villan med terasser och havsutsikt…

I nyheterna senare på kvällen så görs en intervju med hummerköparen. Han har köpt dem för att på ett konkret sätt kunna tacka några viktiga personer.

Den ene en bankkontakt som gav honom ett lån när han behövde det som mest, och antagligen inte uppfyllde ett enda formellt riskkrav! Men den enskilde bankmannen valde modigt sin egen väg och lånade ut pengarna.

Den andre var den cancerläkaren som hummerköparen fått hjälp av. Säkert även det en modig person som stått upp för patientens bästa mot tex försäkringskassan och resten av “trygghetssystemet”.

Man kan tycka att tacka med en hummer som kostar hur mycket som helst är knäppt….men tänk på vilken nytta de 28.000 kronorna har gjort!

Ingen annons i världen hade så tydligt kunna sätta ljuset på vad som är viktigt egentligen! Att vara modig och se till att det sunda förnuftet segrar!

Ett nej är ett nej, se till att du gör saker på ett sånt sätt att du sover gott om natten och på ett sånt sätt att du med stolthet kan berätta för dina barn vad du håller på med!

20130930-233924.jpg

Vad väljer du att se?

Aldrig så utlämnad som när det är dags för kontroll…och det tar 2 sek för mig att hamna flera år tillbaka i tiden.

Kroppen känner hur jag mådde när jag var mellan femte och sjätte cellgiftsbehandlingen. Benen darriga, skulle gå själv, aldrig jag åker nån djävla rullstol. Ett skalligt skelett på fyrtio kilo, alltid med en påse i fickan för att kräkas i. Stirrig som en tjackpundare och fortfarande med en envishet som var både bra och dålig…..

Jag pratar med mig själv.

-Jaja, det var ju massor med år sedan och det gick ju bra…det här är en kontroll för att se att allt är lika bra som du känner dig! Men cancer det syns ju inte, tumören var ju JÄTTESTOR och fast du hade klämt och känt varje månad så….

Så där håller jag på, toppar med att gå vägen över kyrkogården…hur dum får man bli?

Plötsligt kommer gårdagens avsnitt av Halvbrodern för mig. Där säger han ” Det är inte det du ser som är sant, utan det du tror du ser” .

Så vad väljer du att se idag? En kyrkogård där du står med halva inne, eller en vacker genväg för att vara snabbt ute igen?

20130917-121002.jpg

I had a dream, sa jag

Från tel sept 1033För några veckor sedan underhöll jag familjen vid frukosten med att beskriva hur mitt möte med paret Obama hade gått till……Jag sittande på ett fik med datorn för att jobba och så slog dom sig ner bredvid mig. Michelle tog upp en guidebok och frågade efter en gata och sen var pratet igång. Ni vet så där som det blir när man kommer i samspråk för att man är nyfiken på hur det funkar.

Vi pratade om barns möjligheter i den värld som finns nu. Att nätet är en fantastisk möjlighet och samtidigt måste man som förälder vara noga med att lära både sig själv och barnen vad som är rätt och fel. Också hur man egentligen kan tillåtas vara mycket mer kreativ eftersom det finns massor med enkla sätt att skapa film, bilder och musik och vem som helst kan lära sig sticka på youtube. Man kan använda gamla saker och idéer på ett nytt sätt eftersom tekniken gör det enklare att mötas och hålla kontakten med andra som har samma idéer och kanske en annan pusselbit. Om man lägger ihop dem så blir det nya saker och får ett högre värde, istället för remake en slags “upmake”

– Men mamma, sa dottern vad hade hon på sig? En gul klänning och jättehöga skor, svarade jag. Konstigt eftersom dom gick……

Sonen funderade en stund och sa, alltså jag vet att det var en dröm men borde du liksom inte ha känt igen dom?

Då gapskrattar hela familjen, för alla vet att jag är sämst på kändisspotting. Fullt möjligt att jag liksom inte hade kopplat ihop dom eftersom dom var ute bara sådär.

Så nu undrar jag om det var en sanndröm och när kommer jag att stöta på dem för att ha det goda samtalet. Det kanske blir en det här? http://refo.nu/2013/09/02/refo-goes-global/

Reforygga

 

Är det här jag?

Ambassadörer Igår fick jag en länk av en grekisk kollega. Lina Tsaltampasi är också ambassadör för kvinnors företagande. #kvinnftg. Jag sitter mitt i en annan process så jag gör som vanligt, skummar det snabbt, skrattar lite när jag ser hur hon uttrycker sig. Jaja, jag läser inte hela så jag har inte koll på att jag finns med i artikeln förrän en kompis ringer.

Hon säger: – Men alltså har du Nescona kvar, jag ett jobb till dig i såfall…

Lina beskriver hur hon inspireras av folk och att den svenska modellen med Ambassadörer för kvinnors företagande är bra och ger ett informellt nätverk som kan användas för tillväxt både regionalt och lokalt. En sak som vi pratar om hela tiden på Skype och facebook är vikten av att behålla hoppet och tron på att det kommer att bli annorlunda, att förändringar går att göra…..att vara förebild i stort och smått. #walkthetalk blir något annat i Grekland än i Sverige, men det startar i samma, att göra saker, ibland ganska små saker för att göra skillnad.

Nu läser jag naturligtvis hela artikeln koncentrerat och inser plötsligt att det som står i artikeln är sant, men det saknas en del…..och jag inser återigen, hur viktigt det är att uppdatera information och att kommunicera det jag brinner för och som upptar mycket av min tid. För om inte jag kommunicerar så hur ska du veta? När uppdaterade du dina presentationer på Linkedin, Twitter och de andra kanalerna…..kolla så får du se. Det är kanske dags för höstrensning och göra lite fint med nya bilder?

Läs mer här.http://www.thenextwomen.com/2013/08/23/role-european-female-entrepreneurship-ambassador

Hur är det med själen då?

Hur är det med själen då? frågar han och tittar över glasögonkanten.

Ja, vad svarar man på det….. egentligen. Hur det är med själen, en vanlig dag på jobbet. Jo, det är väl bra, det funderar jag ganska lite på.

Ängel av Kit Alexis

Ängel av Kit Alexis

Nu har jag funderat hela eftermiddagen och vet fortfarande inte riktigt vad jag ska svara. Jo, tack den känns svart och bra kunde jag ha sagt, men frågan är vad jag hade menat. Egentligen…..en svart själ, det är någon som är cynisk och ganska elak. Är jag det?

Kanske ibland, men egentligen inte. Utan jag är ganska snäll och hjälpsam eller som någon sa “ett stort hjärta med hårda nypor”.

Så hur är det med själen……fundera över det en stund. Jag är väldigt nyfiken på ditt svar.

Vem han var som frågade? Jo, Stefan Einhorn och han förväntade sig ett svar så han bara väntade……

– Jag sa att det var en dålig dag för den frågan.

 

 

Mest gjort vinner

Men vad du håller på, var det någon som sa till mig häromdagen…..Hm, tänkte jag, vad då håller på??? Ja med en massa olika grejer och folk och saker och och och.

Ja, kanske det? Men det är faktiskt ganska många saker som är lika varandra, tror jag i alla fall. Eller vad tycker du efter att ha läst det här, och jag ska bli mycket bättre på att tala om dem. För då tror jag att du kommer att kunna hänga med lättare i svängarna.

HönsfötterJag gillar att hålla på, att göra saker lite bättre, fast gränsen kanske går innan man tom förbättrar glassen som man just har satt sig med? Eller inte……Så nu till det som jag håller på med den här veckan!

Varför refo och Havskampen?
Jo för när man är liten så måste man hjälpas åt. Alla idéer är små i början och det som börjar med ett samtal med någon kan växa till stora saker när många personer hjälps åt.

Både refo och Havskampen har samma grundsyn. Att det går att aktivt förändra saker om man är flera som hjälps åt. Det som för ett år sedan började med ett samtal med några personer har idag gjort stor skillnad både för de som jobbat i projekten och för dem som finns runtomkring oss. För vi är envisa, övertygade och engagerade, och vi blir fler och fler som vill göra saker istället för att prata om dem. Genom att göra, walk the talk, så händer det stora saker, och alla inblandade lär sig mycket. Lyckan är att se när någon av dom som fått möjlighet att delta i projektet plötsligt förstår, när glimten tänds i ögat och när viljan att förstå övergår i att vilja göra! Det är drivkraften……

En miljon kronor till Ung Cancer är en idé om man är tre personer, men tre hundra…..eller tre tusen……som GÖR! Eller att kunna klä barn som inte har några kläder, eller att hitta ett sätt där man kan shoppa med mer gott samvete för att man vet att refo är så mycket mer än ett miljömedvetet val, det är en del i att utveckla arbetsmarknaden!

Go, go, go brukar vi säga när vi ska göra något svårt! Det är samma som walk the talk! Den som har gjort mest vinner…..och att vila sig är också att göra!

Mitt förhållande med St Per

Det är få dagar kvar till semestern nu, både för mig och mina kunder. Det märks på olika sätt, en del har tunnelseende bland alla avslutningar, rosevin och allt som ska vara klart. Andra har stängt av allt och ska bara göra klart…..den självpåfyllande listan typ. En del avbokar möten och säger att dom ska ringa om en ny tid, men jag har inga tider som passar för det är fullt i röret…..

Alla har olika sätt att ta semester på, en del vill ligga i hängmattan med en deckare, andra vill vandra i fjällen, några vill klämma in båda och dessutom en renovering. Vi vilar på olika sätt, finns inget fel eller rätt men det är viktigt att vila. Annars blir det som du skulle göra sprinterlopp hela tiden utan att vila, träna, äta eller allt det andra som också är livet.

Och vad är det som är viktigt egentligen tänker jag? Har en prästkollega som är ganska klok och han sa en gång något som jag har tagit till mig just för att det blir så enkelt att tänka och göra. Så här sa han.

Okej, när du nu står inför Pärleporten och ska in så öppnar Sankte Per dörren, sticker ut huvudet och frågar dig:

– Hm, Liselotte nu när du står här och tittar tillbaka på det du har gjort, vad skulle du ha gjort mer av?

Vad svarar du då? Det är det som du ska göra under semestern…… jag svarar inte “jobbat lite mer”, jag svarar: Sett till att jag har varit med dom jag tycker om och som tycker om mig!

Liselotte Norén

Hippie for ever?

I förra veckan så presenterade vi refo för Vinnova. Det var en slutrapportering på vad vi har gjort i vår förstudie…..det var många projekt där, alla gör intressanta saker när vi sitter där och lyssnar. Men, vad behövs egentligen för att vi ska kunna göra nytt, ha ett värde, slippa oroa oss och kunna känna glädje? Finns det i flera appar, den nya tekniken och de nya tjänster som väller in över oss? Kommer det att minska antalet bränder i Husby?

Refo på VinnovaEller är det så att man ska börja i andra änden? Att fundera på hur vi alla olika människor ska kunna göra saker tillsammans och lära oss mer om varandra. Vet vi mer om varandra så är vi mindre rädda. Är man rädd är man ofta dum……

Nu kan jag höra sonen säga: -Men mamma, du är ju värsta hippien som ska förbättra världen hela tiden.

Ja, kanske det, och jag tänker såhär. Att en av de viktigaste saker som jag kan förmedla är hopp. Hopp att förändra, hopp att det går att göra saker, hopp att det kan

bli bättre och hopp att det kan bli som man vill. Refo är till för att ge personerna i projektet verktygen och förutsättningarna för att skapa saker efter att ha hittat vad det är man vill göra. För en del innebär det att göra nya saker av gamla och kunna försörja sig på det, för andra är det att kunna ge ideer vingar och några vill dela med sig av sin kunskap så att den får nytt liv. För mig innebär det att leva som jag lär, dvs att man bygger ledare varje dag och hela tiden, så förebild i vardagen är bättre än en gång om året tänker jag.

Jag gläds åt att vi har ett systerprojekt i Göteborg som bygger på samma grundtanke, att förmedla hopp, att låta flera vara med så att ingen lämnas utanför och att se till att de personer som finns i projektet lär sig saker hela tiden. Om sig själva, om varandra och om hur det fungerar egentligen. Kolla www.havskampen.se och den tävling som pågår just nu, där du kan bli en besättningsmedlem.

Klart att vi ska flera appar och jag älskar den teknik som låter mig prata med Kitty i Grekland via Skype. Det jag menar är att behovet kanske ska vara tydligare. Ingen teknik i världen slår det goda samtalet och dialogen som uppstår i mötet. Prova själv, prata med någon ny i morgon, du kommer att bli förvånad över allt som du får veta.

Hippie for ever!