Om att fira ett år med #jobbasmart
När jag jobbar, utbildar och workshopar så brukar jag ofta prata om det som ger energi. 
Energi slår allt!
Med det menar jag att det är energi som gör att jag vill lära nytt, är nyfiken, förklarar och inspirerar till nya saker istället för att skrika en förhållningsorder eller himla med ögonen och tycka att alla andra är idioter.
Men har du börjat med en ny grej? Frågar många när jag berättar om #jobbasmart. Och ganska ofta tycker jag mig höra det där lite trötta om att ”kan hon inte bara hålla på med refo nu då så vi vet att det är det hon gör?”
Men jag kanske övertolkar?
Ohälsotalen ökar, och det bland mammor
Grejen är att i återbruksbranschen är det många som ger upp, går i konkurs och eller blir utbrända! Här liksom i hela samhället faktiskt. Det oroar mig att vi har ett växande ohälsotal och att sjukskrivningarna framförallt bland unga kvinnor ökar. Dom är ju ofta mammor, och en mamma som mår bra har ett enklare och roligare jobb med familjen. Det handlar även där om energi.
Vi ser likheter
När Caroline och jag började hitta mönster i det vi gjorde på högskolorna, i näringslivet och 
det vi vi såg runt omkring oss föddes #jobbasmart. Sen har vi testat, provpratat, övat på oss själva, simmat och yogat oss igenom ett år.
Ett år fyllt av energi
Ett år, känns som långt, fast kort! Precis som med ettåringen du kanske hade hemma? Mina åt lecakulor, gick omkring och rev ut saker, älskade mormors äppelmos och hade de bästa svettiga små kramar som fanns. Energi förpackad i typ 75 centimeter! Man kan bara älska den.
Lite samma känner jag när vi utvecklar, planerar och workshopar med #jobbasmart. Det ger mig energi och den kan jag förmedla till andra.
Låt oss tillsammans göra det viktiga först, och det är lite olika för oss alla! Och hurra för ettåringen! Vi firade med en fika i Trädgårdsföreningen.
Då tänker jag att snabbaste sättet ut i våren är att fatta besluten som behövs och se vad som händer. Vi vet att vi inte har alla parametrar, att vi kan googla efter mer information och hitta några källor till. Det viktiga är att fatta de små besluten så du kommer vidare i processen. Med ambitionsnivå tillräckligt bra för att börja och se vad som händer.
När jag måste fotografera bilen för att vara säker på att jag hittar den igen, då vet jag att jag inte har gjort rätt! Då är det fullt i mitt huvud och att jag får hjärnspret vet du ju redan. Men att fortsätta jobba på med en allt knöligare kalender, mer Ipren och färre luncher är inte rätt….mot någon!
Att då komma ihåg att yoga, ta sin promenad och att ta ett steg bakåt för att få lite perspektiv, går det ens?
Jag ser mitt mönster. Det jag har när jag blir stressad och frustrerad över att saker går långsamt och verkar ha fastnat.
Så jag tar en promenad. Och en till….
