Inlägg

Det här med ny webb på mongara.se

/i /av

Vi har ny webb på Mongara.

Men det är kanske inte själva det nya utseendet som är det viktiga, utan alla de diskussioner som vi har haft för att komma fram till den nya webben. För att hamna rätt har vi frågat kunder, pratat med folk som ligger i framkant på den digitala sidan och använt mycket notisar. Vad gör vi är ganska lätt, men det är ju egentligen inte det som är intressant. Det unika är hur vi jobbar. Vi säljer alltså egentligen energi, möten och att vi kan koppla ihop folk så vi får nya saker.

Till det kommer att jag är en hållbarhetsnörd. Dvs jag tycker att när man ändå gör om saker så lönar det sig att se över hållbarheten också. Kommer det här att vara attraktivt för dina kunder? Nu och om några år? Bygger du in stolthet hos dina anställda och kan man göra skillnad i samhällsutvecklingen genom att lägga till något i det som görs. Det är så mycket enklare att göra det samtidigt som vi ändå går igenom annat. Jag tror att tiden är förbi att hållbarhetsarbetet finns hos några få specialister som man gömmer långt inne i en skrubb. Hållbarhet är för alla och ska ut till alla som jobbar hos er. Då hittar vi dom enkla och bra idéerna som ger ett mervärde både internt och externt.

Det är lite som det var för 10 år sen när man anställde två unga snabba personer för att ”hantera webben”. Idag hantera vi alla webben. Så ny webb, fast egentligen är den mer för dom som letar inspiration kring några ämnen av dem vi gillar. Workshopledning, affärsutveckling och utbildningsdesign. Ni som redan känner oss vet ju var vi finns och vilken kanal ni gärna möter oss i.

Eller ska vi ta en fika kanske?

//Liselotte

PS Helt ärligt, vad gillar du bilden som ligger allra överst på Mongara.se? Man kan säga såhär, vi är inte helt överens om den………Så delta gärna i tävlingen finn fem fel och tävla i utlottningen av en timmes föresläsning i ett ämne som du bestämmer.

 

 

 

 

 

 

Jag, en tysk lärling

/i /av

I dagens DN-debatt skriver Carl Bennet om lärlingssystemet som en viktigt del i att hålla arbetslösheten för unga nere.

Som en del i min utbildning var jag lärling i Tyskland. Industrikaufman på Siemens tillsammans med ca 100 personer från hela världen. Det är två år som gav mig konkret inblick i hur det fungerar, och inte fungerar, på en arbetsplats. I början fick vi ganska handgripliga arbetsuppgifter i lagret, produktionen och efter ett tag alltmer komplexa uppgifter där teori i Siemens egen skola varvades Siemens-Med-Museum-Erlangen-Germanymed uträkningar för produktkalkyler och antalet återförsäljare som behövdes för att sälja och marknadsföra en ny produkt.  Det var dels skolningen i hur system, regler och återrapportering fungerar men lika mycket en kulturskola. Vi hade olika bakgrund, vi var tre tjejer och vi jobbade rakt in i en konkret verklighet. En inblick i tysk arbetskultur, oss själva såväl som processer och rutiner.

Jag har inte förrän jag började planlägga utbildningsdelen i www.refo.nu förstått vilken nytta jag har haft av att veta hur olika delar är beroende av varandra. I omgivningens tycke kan jag ägna väldigt mycket tid åt något som verkar en obetydlig detalj, men som visar sig vara den svagaste länken i kedjan som måste fungera.

Min respekt och förståelse för dem som jobbar varje dag med att få saker att praktiskt fungera är stor. Jag vill gärna tro att fler inser fördelen med att arbeta enligt 70-20-10, eller egentligen 10 procent av tiden lärarledd utbildning i klassrummet eller via webben. 20 % är utbildning där man genom att bolla med varandra provtrycker det man har lärt sig och 70% av tiden behövs för att göra ”on-site-training” , dvs att omsätta teorin till praktik under handledning. I början med ganska mycket stöd men sen alltmer själv.

Det är den löpandet återkopplingen som blir lärandet och egentligen handlar det om att se skillnaden på vad man gör och mer jobba med hur man gör.

Läs debattartikeln i DN av Carl Bennet som bygger på boken ”Kompetens för framtiden” där Anders Lindh och jag har skrivit ett kapitel om hur vi ser på lärande och som bygger på det vi gör i Mongara.