Inlägg

Jag gör en fuck-it lista

Jag skippar min önskelista, dvs bucket-listan och gör en fuck-it lista. Saker som jag jobbar på att ta bort från mitt liv. Saker som tar energi mer än de ger och som borde bort så snart som möjligt. Det är inte alltid lätt att se saker för vad de är och för mig är det lättare att börja i fuck-it listan.

Det jag vill ha en en vanlig sketen tisdag utan att något speciellt händer. När alla jag tycker om mår hyfs och kommer hem så vi kan äta middag tillsammans. Typ pastapesto, lite parmesan och kanske ett glas rött. Sen drar alla till sina egna grejer. En bra vardag helt enkelt.

Jag behöver ett lättare liv. Så easy living är det jag jobbar på. Inte så jag smiter från saker utan jag gör helt enkelt saker lättare för mig själv. En del av att jobba smart helt enkelt.

Förutom att äta bättre, träna och sova mer tar jag bort krångel på alla sätt jag kan. Byter bort, slänger grejer, fixar knappar som lossnat och köper fler trosor så jag slipper leta på morgonen.

Men framförallt kör jag min fuck-it lista. Saker som hamnar där är inte är värda min energi och tid, personer som det strular med redan från början hamnar där och grejer som jag inte kommer vidare med hamnar där.

Först ut är gubbar. Jag är less på dem som snor andras idéer, som brer ut sig på möten och som tycker att de själva är gåvan till alla andra.

Och de finns av båda könen men herrar är betydligt vanligare.

Ni står på min fuck-it lista och snart är ni inte där jag är!

Bilden är från kontoret precis innan vi lanserar den ny kollektionen Feminist från refo. I den finns det en del saker med texten Batikhäxa for life. Perfekt batikhäxefärg eller hur?

Värde och att skapa resurser

Jag kör just nu utbildning för ett gäng som ska bli IT-projektledare och jag gillar att vara i klassrummet. Inte för att jag lär ut saker utan för att jag får möjlighet att jobba tillsammans med en grupp och på det sättet lär jag mig en hel del, både om mig själv och vad som pågår just nu. Ovärderligt för att kunna föra saker vidare och att utveckla de andra idéerna jag jobbar med, #jobbasmart, #jobbatvärs och så refo såklart.

I veckan pratade vi kort om resurser, vad det är egentligen.

En resurs är pengar såklart, men om det som i mitt arbete med refo som är ett socialt företag 2.0 så finns det ganska sällan pengar, vad har man då? Och hur gör man när folk säger ”jag har inte tid att göra något nytt, fattar att jag borde men det är så mycket nu”.

Jobbasmart_Bild av Kerstin Kallinbråttomviktigt

Jag funderar mycket på värde, vad är det och hur kan man använda det. Om man inte har tid att göra nya saker, hur tänker man då? Kommer man att vara kvar på marknaden om tio år eller vad skulle hända om det nya tillför så mycket värde för mig och organisationen att det är ett helt överlägset sätt att göra saker.

Men att jag missar det för jag redan från början bestämmer mig för att jag inte har tid? Ibland måste man skapa tid…….Ofta upplever jag att om jag gör en sak som ligger lite utanför det jag precis tänkte så ökar värdet. Ganska snart kommer jag kanske att se att det jag gjorde gör så att jag sparar tid och har roligare. Då är värdet hur stort som helst. Om jag gör på samma sätt hela tiden kommer jag att få samma resultat.

Och hur är det med energi? Är det en resurs? När någon kommer in med hög energinivå och vi alla inspireras av det. En fantastisk tillgång och ett högt värde.

Ibland handlar det kanske mer om att skapa värden och se till att behålla dem så man kommer dit man vill.

Så hur behåller jag min energinivå under hösten. Det är frågan för morgondagens lektion. Hur gör du?

#metoo och varför jag delar

När de första inläggen med #metoo dyker upp så tänker jag mer, ja så är det ju. På julfesten när nån tar tag i rumpan o säger något som ska vara typ en komplimang och det blir så jävla obekvämt. Jag blänger, väser, puttar bort ovälkomna händer men hela tiden med tanken i huvudet, det är han som sätter min lön eller ger mig som uppdrag jag vill ha. Ibland skrek jag rakt ut ”vad gör du ditt äckel? Och sen fick jag ta den långa diskussionen om hur jag hade överreagerat och att jag var lite känslig.

Ja, jag är känslig, jag vill att man ska få välja själv vem man gör vad med.

Det där vet ju alla, tänkte jag när #metoo dök upp. Så det behöver jag inte dela ju…men sen kom de förvånade kommentarerna i mina flöden. Att det var så många tjejer som…och att man inte kände nån som…Diskussionerna är många runt vårt middagsbord just nu och jo, jag är lite chockad när mina tjejer berättar om det som händer när de är ute. Då pratar vi inte om på krogen, vi pratar om på tunnelbanan, bussen eller på jobbet. Hur i helvete kan det vara så tyst om det.  Läs maken Anders Lindhs betraktelse här. 

Dags att dela alltså!

För det finns på riktigt och behöver synliggöras. Högt och tydligt, varje gång man ser det. Alla ska kunna åka tunnelbana utan att få ovälkomna händer på sin kropp. Eller blickar som klär av. Eller gå på krogen…och ha på sig det man känner sig fin i.

Dela men framförallt säg till, ta tag i det när det händer. Bara så stoppar vi det!

Bra vänner säger till en kompis som inte kan hålla ordning på sig, sätt i taxi, skicka hem och be om ursäkt dagen därpå och gör rätt nästa gång.

Jag vill att mina barn ska slippa möta folk som utnyttjar sin makt, sin position och det faktum att det har varit så sen urminnes tider och som inte kan skilja på mitt och ditt. Bort med er!

Därför delar jag såklart #metoo och säger till när jag ser saker som inte är okej!

#respect

Nu finns jobbasmart och jobbatvärs

Nu är dom uppe och ute i cyberrymden, jobba smart och jobba tvärs. De två koncepten, metoderna eller modellerna som Caroline Palm och jag har tagit fram. Helt enkelt för att vi har kul när vi jobbar och gärna delar med oss av det vi hittar på vägen. Men det måste vara förpackat så att man fattar vad vi vill, hur vi gör och tänker.

För oss är det är ett sätt att vara mer hållbar varje dag och att hitta vägar för kreativiteten att landa i konkreta saker att göra och ha kul samtidigt. De har lite olika inriktning där jobba smart handlar om den personliga hållbarheten. För vi tror att allt vi gör utgår från oss själva, mår du bra kommer du att vara bra på jobbet också. Det börjar med dig själv och hur du gör. På samma sätt som man säger att ” ta på dig syrgasmasken själv först och hjälp sedan andra” när man flyger.

Så vi har filat, stött och blött meningar, betydelser och namn. Köpt urlar, hittat hjälp och gjort en massa både rätt och fel! Läs mer om Carolines betraktelse här.

Nu får de ligga till sig lite över helgen och så ändrar vi lite till när vi har hört vad du tycker!

Den 15 november kör vi en workshop med några utvalda personer för att pilota några övningar. Vill du vara med så finns det två platser kvar. Maila mig om du är intresserad.

Så skönt att vara ute ur garderoben tycker vi!

Du som är lite extra nyfiken och klickar vidare för att se hur det ser ut kommer kanske att fundera över jobba smarts url. Den är verkligen www.jobbasmrt.se det är inget skrivfel utan det bara blev så. Efter att under en förmiddag har skrivit fel 10 gånger på just det här sättet så bestämde vi att så får det bli. Fast vi tror egentligen att du kommer att hitta oss under #jobbasmart och #jobbatvärs på social medier först.

//Liselotte

 

 

Det här med ny webb på mongara.se

Vi har ny webb på Mongara.

Men det är kanske inte själva det nya utseendet som är det viktiga, utan alla de diskussioner som vi har haft för att komma fram till den nya webben. För att hamna rätt har vi frågat kunder, pratat med folk som ligger i framkant på den digitala sidan och använt mycket notisar. Vad gör vi är ganska lätt, men det är ju egentligen inte det som är intressant. Det unika är hur vi jobbar. Vi säljer alltså egentligen energi, möten och att vi kan koppla ihop folk så vi får nya saker.

Till det kommer att jag är en hållbarhetsnörd. Dvs jag tycker att när man ändå gör om saker så lönar det sig att se över hållbarheten också. Kommer det här att vara attraktivt för dina kunder? Nu och om några år? Bygger du in stolthet hos dina anställda och kan man göra skillnad i samhällsutvecklingen genom att lägga till något i det som görs. Det är så mycket enklare att göra det samtidigt som vi ändå går igenom annat. Jag tror att tiden är förbi att hållbarhetsarbetet finns hos några få specialister som man gömmer långt inne i en skrubb. Hållbarhet är för alla och ska ut till alla som jobbar hos er. Då hittar vi dom enkla och bra idéerna som ger ett mervärde både internt och externt.

Det är lite som det var för 10 år sen när man anställde två unga snabba personer för att ”hantera webben”. Idag hantera vi alla webben. Så ny webb, fast egentligen är den mer för dom som letar inspiration kring några ämnen av dem vi gillar. Workshopledning, affärsutveckling och utbildningsdesign. Ni som redan känner oss vet ju var vi finns och vilken kanal ni gärna möter oss i.

Eller ska vi ta en fika kanske?

//Liselotte

PS Helt ärligt, vad gillar du bilden som ligger allra överst på Mongara.se? Man kan säga såhär, vi är inte helt överens om den………Så delta gärna i tävlingen finn fem fel och tävla i utlottningen av en timmes föresläsning i ett ämne som du bestämmer.

 

 

 

 

 

 

Välkommen vardag

Skönt att helgerna är över och att det blir vardag igen, tänker jag!

Jul och nyår är vad man gör det till, kommer en gång per år och det är ofta ganska stökigt både före, under och efter.

Jag tror mer på att göra min vardag så bra jag kan och ta mina vanor steg för steg dit jag vill ha dom. Istället för att lova en massa saker sent en kväll bara för att det är nyårsafton. Här är några av mina vanor och hur jag tänker utveckla dom den närmaste tiden och där du gärna får hjälpa mig.

Tisdagsbubbel

I år blir det tisdagsbubbel, en rolig tradition som jag hade för några år sedan. Lite bubbel en vanlig sketen tisdag bara för att det är gott1 För att jag tänker så bra och man dricker det gärna i goda vänners sällskap. Ett sätt att hålla fokus på att träffa folk en liten stund, oftare än några gånger per år. Vill du bubbla med mig så säg bara till. Det finns 52 stycken på ett år!

Söndagmiddag

Söndagsmiddag hos oss med närmaste familjen är en sak som är viktig för mig. En tvångskommendering säger sonen, men så himla skönt att ses en gång i veckan och prata om allt möjligt. Det börjar ofta med att jag frågar vad som har varit bäst under veckan och urartar med att ungarna gör parodier på alla sega +50 som dom möter på skolan, tunnelbanan och på praktiken. Gör vi verkligen allt det där som dom säger? Är vi så uppe i det vi själva tycker är viktigt och rätt att vi glömmer att ta in att man kan göra på andra sätt. Betonghäckar och strutmössor skulle väl vara en förskönande omskrivning för oss? Aldrig att jag ger upp söndagmiddagarna, trots den stress i köket som det medför för maken och hur kan det bli så mycket disk?

Yogan

Min yoga som håller mig i balans är en annan vana. Den ger mig den distans som jag behöver och ibland hjälper mig att se helt nya saker både hos mig själv och i det jag gör. Det är för min personliga hållbarhet. -Men hur har du tid, varje dag? Jag har inte tiden att låta bli tänker jag. Men visst är det drygt att mitt yogarum just nu är fullt av saker som inte fick plats när jag bestämde mig för avskaffa julgranen och skaffa ett ljusträd istället. Ett beslut som några kommer att prata om på analyssoffan, men jag tycker att det är fint. Tack familjen för att jag fick ha det! Nu ska vi bara städa tornet också, tillsvidare gör jag yoga lite här och där. Hellre tre andetag ofta än att få till ett helt yogapass är devisen som pågår just nu.

En till, mina knäckisar

Mina knäckisar…..vad vore livet utan knäckemackor? Gärna med sällskap. Det knastrar så skönt när man äter knäckebröd tycker jag. Känns att man lever liksom…..

Hur gör du då? En smäll med ändringar, gymkort etc eller små steg i taget?

 

 

Valet jag gjorde imorse

IshålSå här tänker jag efter att ha vaknat till valutgången i USA och det stora snökaoset.
Jag oroar mig för resultatet och att vi har en majoritet som har valt bort ett alternativ eftersom hon är kvinna och att jag var så naiv att tro att 2016 var året då vi hade kommit så långt att jämlikhet var mer än lika lön.

Ligger i sängen och funderar över mina två val. Antingen gå jag upp och krigar vidare med det jag tycker är viktigt och det refo jobbar för, eller ligger kvar och drar täcket över huvudet. Drog täcket över huvudet. Alltså jag orkar inte….

Ligger där och ser bilderna komma med personer jag känner, en som har problem att få skolan att fatta att hen ska gå där, kan inte annat än misstänka att det blir onödigt krångligt då hen är nysvensk. Eller hen som saknar SLBiljett för att komma till kontoret och lära sig mer svenska. Eller kvinnorna på Kvinnocenter som har tre klasser med nyanlända och som trollar med knäna för att hitta papper, datorer och annat som behövs för undervisningen och snön som ligger tjock och barn som saknar stövlar. I Sverige….

Som jag tillsammans med er faktiskt kan göra något åt.

Helvete, här går det ju inte att ligga och waina…vi fick ju en iPad igår från Niklas Wikman på Veracity för att vi skulle fortsätta göra bra saker och vi har folk som gärna vill hjälpa till. Jag vill ju vara en förebild för mina barn och barnbarn, så då gör jag det jag kan för att det ska bli lite bättre i alla fall där jag kan påverka.

Så jag kliver upp och drar igång dagen. Fokus att hitta två ställen innan jul som vi kan sälja refoprodukter på, preppa webshopen och visa i det lilla att vi tar tag i saker vi kan påverka och väljer att se det vi lyckas med och gör, för att bygga energi. Vår kampanj #rekojul är en fantastisk kampanj som gör att fler får sitt första jobb på CV´t och att barn får bra kläder att gå till skolan i, samtidigt. Om alla gör något så blir det mycket gjort! Ensam är man bara en liten lort!

En positiv sak förde dagen med sig. Plötsligt blev det som om det försvann ett filter mellan människor. Jag pratade med folk i hissen, på busshållplatsen och i affären. Folk jag aldrig hade sett förrut…..det brukar inte hända. Samma sa Charlotte Wormbs när jag pratade med henne nyss. Vet du, det var en man i hissen som frågade om jag hade sett valvakan och reflekterade över hur det kunde hända. Vi får göra som man alltid har gjort när det kommer dåliga nyheter, ta en fika tillsammans med andra, prata om det som hänt och bestämma vad som kan göras för att det ska bli lite bättre. #rekojul kanske?

Bryssel och intrycksbakis

Den som reser har något att berätta heter det ju. På frågan om vad som hände i Bryssel kan jag inte riktigt svara och det förvånar mig.

Jag som gillar att resa, se mig om, få reda på mer om vad man tycker är viktigt just på den platsen och att lära sig mer om hur saker funkar. Varför kan jag inte svara på vad som hände i Bryssel då?

För att det var så mycket på så kort tid och jag blir intrycksbakis tror jag……

Att kliva ut på tågstationen och hamna mitt i en stor nationell demonstration med kravallpolis, helikoptrar och 54000 missnöjda belgare. Som jag senare lunchade med på det lokal pomfrittshaket och åt den godaste såsen ever och skrattade åt att jag kom ihåg tillräckligt med franska för att kunna föra en diskussion om nedmontering av social välfärd och högerströmningar.

Att hitta den sötaste lilla chokladbutiken med en herre som har passion för sin varma choklad som numera gick att köpa on-the-go. Med olika smaker.

Att hitta ett galleri med nyskapande konst, där pyttesmå bilder av bikinibrudar tillsammans blir helt annat motiv. Där galleristen blev helt förundrade över att vi i refo gör smycken av en tumstock och silver. Very, very interesting sa han med charmerande brytning.

Att gå in i stora katedralen och hitta en gatupräst som hade ungdomsmässa baserad på integration, mångfald och sluta sabba för dig själv. Du har en chans och det är att gå i skolan, se till att du tar den, annars är du en loser och hamnar på gatan. Yes, box inget dalt och 400 ungar satt som tända ljus för att sedan resa sig och dansa till en av de låtar som just nu är poppis.

WEgate_CherylMillerAtt sitta i en panel på lanseringen av WEgate, en plattform för kvinnor som är entreprenörer och som ska underlätta för oss alla att hitta varandra. Gå gärna in och registrera dig här.

Att få applåder av publiken för att man säger, ”Herr minister, jag är så glad över att få vara med här i Bryssel. Inte för själva plattformen…..”och se herr ministers adjutant dra efter andan……”utan för att få träffa alla kvinnor som finns i rummet och som är fantastiska i sitt engagemang för kvinnors företagande.” Herr minister skrattade också, vilket var tur, det kanske gör att jag får komma tillbaka?

Jag tycker att det är märkligt att det 2016 ska behövas en egen plattform för att främja kvinnors företagande, men kan det hjälpa till att få fart på den otroliga potential som det innebär att betrakta 50% av kunderna som självklara beslutsfattare, entreprenörer och kunder, så ja då ska jag göra vad jag kan för att sprida det jag kan och har lärt mig. Vilket också innebär att det kommer att bli ett ännu tydliga mål inom www.refo.nu, att främja att fler kvinnor kan försörja sig på återbruk och utbildning. För det är det som bland annat behövs för att skapa en mer hållbar värld. Utbildning är nyckeln till förändring, det tror jag på.

Att försöka förstå hur vi ska kunna få fart på plattformen så att den kommer till nytta, det tycker jag är en viktig fråga. Annars blir ytterligare en digital kyrkogård med obsolet information som ingen använder och som har kostat sjukt mycket pengar. Så mitt avslutande tips i paneldebatten om digitalisering och entreprenörskap till hur vi ska skapa liv och dynamik i WEgate är som vanligt ett ganska praktiskt och konkret råd: Varje gilla och dela räknas!

För det är då jag som entreprenör märker att jag inte är ensam i mitt jobb, att det finns folk som hejar på mig när det går trögt och gärna firar med champagne när det går bra. Ni har ingen aning om hur mycket det betyder för mig att få en spark i rumpan, en klapp på kinden eller ÖKA för helvete när jag ligger på för låg växel! Så varje gilla och dela har betydelse!

Den som reser har något att berätta och har fått nya vänner. Fantastiska kvinnor från hela Europa, behöver du en kontakt så hjälper jag dig gärna. Vill du hjälpa mig så gå in och gilla refo du också! På facebook eller Instagram under refoproject.

 

 

Att ha gnistan kvar

Hej, säger hon! I found you on facebook. I live in Surahammar in a camp and I have been here for 15 months now. I want to sew, to learn Swedish and help you.

Så börjar samtalet jag fick idag……ett av flera i veckan från flyktingar runt om i Sverige.

Surahammar ligger ganska långt bort säger jag försiktigt.

Jo, jag vet säger hon, och det finns massor med skog här. Men om du behöver ha mig närmare så flyttar jag till en annan camp. Men du behöver skriva ett papper då.

Alltså jag önskar att jag kunde hjälpa, mitt hjärta brister när jag hör människor som inte har tappat gnistan fast de har varit här i 15 månader och fortfarande inte kommit in i svenskaklassen. Hon lär sig svenska genom googletranslate och böcker, och när vi byter till svenska för att hon ska få öva lite så går det ganska bra.

Men alltså?

Vem är chef hos dig då?

Min tro är att det kanske är lättare att starta saker på en mindre ort för då kan fler gå ihop och hjälpa till. Men är det så, och är det meningen att man ska sitta i 15 månader på ett ställe och googletranslata sig till ett nytt språk?

Fler frågor än svar och jag känner bara att mitt hjärta brister för att jag inte kan hjälpa på ett bra sätt.

Rätt ska vara lätt

De senaste veckorna sägs det överallt ”rätt ska vara lätt”.

På de filosoferande samtalen på Kulturfestivalen i Stockholm kommer det från scenen när man pratar om hrefo_hötorgsterrassen_sofforpåscenur svårt det är att välja mellan ekologiska tomater och dom andra som kommer närmre ifrån, fast det inte står ekologiska på etiketten? Finns det ingen bra märkning?

Ingen märkning i världen kommer att hjälpa dig att välja tänker jag. Det finns massor med märkningar och du måste välja vilken av dem som passar dig, just nu. Min tröst är ofta att det är okej att välja om, när man vet mer, när man är på ett annat ställe i livet, eller när man helt enkelt bestämmer sig för det.

Att inte välja är också ett val. När jag säger det på mina kurser brukar det bli lite tyst…..

Jag tycker att det är samma som att låta bli att vilja påverka. Helt okej tänker jag om du är okej med att inte gnälla över att inget händer. För det börjar med dig och mig….det är det vi gör som påverkar. Är vi tillräckligt många så blir det folkstorm. Jobbar du i bank så går stormgränsen vid 10 personer som ringer in. Att veta det är att ha det lätt!

Att det ska bli lätt att göra rätt jobbar jag för varje dag, hur får du det lätt?