Den som reser har något att berätta heter det ju. På frågan om vad som hände i Bryssel kan jag inte riktigt svara och det förvånar mig.

Jag som gillar att resa, se mig om, få reda på mer om vad man tycker är viktigt just på den platsen och att lära sig mer om hur saker funkar. Varför kan jag inte svara på vad som hände i Bryssel då?

För att det var så mycket på så kort tid och jag blir intrycksbakis tror jag……

Att kliva ut på tågstationen och hamna mitt i en stor nationell demonstration med kravallpolis, helikoptrar och 54000 missnöjda belgare. Som jag senare lunchade med på det lokal pomfrittshaket och åt den godaste såsen ever och skrattade åt att jag kom ihåg tillräckligt med franska för att kunna föra en diskussion om nedmontering av social välfärd och högerströmningar.

Att hitta den sötaste lilla chokladbutiken med en herre som har passion för sin varma choklad som numera gick att köpa on-the-go. Med olika smaker.

Att hitta ett galleri med nyskapande konst, där pyttesmå bilder av bikinibrudar tillsammans blir helt annat motiv. Där galleristen blev helt förundrade över att vi i refo gör smycken av en tumstock och silver. Very, very interesting sa han med charmerande brytning.

Att gå in i stora katedralen och hitta en gatupräst som hade ungdomsmässa baserad på integration, mångfald och sluta sabba för dig själv. Du har en chans och det är att gå i skolan, se till att du tar den, annars är du en loser och hamnar på gatan. Yes, box inget dalt och 400 ungar satt som tända ljus för att sedan resa sig och dansa till en av de låtar som just nu är poppis.

Att sitta i en panel på lanseringen av WEgate, en plattform för kvinnor som är entreprenörer och som ska underlätta för oss alla att hitta varandra. Gå gärna in och registrera dig här.

Att få applåder av publiken för att man säger, ”Herr minister, jag är så glad över att få vara med här i Bryssel. Inte för själva plattformen…..”och se herr ministers adjutant dra efter andan……”utan för att få träffa alla kvinnor som finns i rummet och som är fantastiska i sitt engagemang för kvinnors företagande.” Herr minister skrattade också, vilket var tur, det kanske gör att jag får komma tillbaka?

Jag tycker att det är märkligt att det 2016 ska behövas en egen plattform för att främja kvinnors företagande, men kan det hjälpa till att få fart på den otroliga potential som det innebär att betrakta 50% av kunderna som självklara beslutsfattare, entreprenörer och kunder, så ja då ska jag göra vad jag kan för att sprida det jag kan och har lärt mig. Vilket också innebär att det kommer att bli ett ännu tydliga mål inom www.refo.nu, att främja att fler kvinnor kan försörja sig på återbruk och utbildning. För det är det som bland annat behövs för att skapa en mer hållbar värld. Utbildning är nyckeln till förändring, det tror jag på.

Att försöka förstå hur vi ska kunna få fart på plattformen så att den kommer till nytta, det tycker jag är en viktig fråga. Annars blir ytterligare en digital kyrkogård med obsolet information som ingen använder och som har kostat sjukt mycket pengar. Så mitt avslutande tips i paneldebatten om digitalisering och entreprenörskap till hur vi ska skapa liv och dynamik i WEgate är som vanligt ett ganska praktiskt och konkret råd: Varje gilla och dela räknas!

För det är då jag som entreprenör märker att jag inte är ensam i mitt jobb, att det finns folk som hejar på mig när det går trögt och gärna firar med champagne när det går bra. Ni har ingen aning om hur mycket det betyder för mig att få en spark i rumpan, en klapp på kinden eller ÖKA för helvete när jag ligger på för låg växel! Så varje gilla och dela har betydelse!

Den som reser har något att berätta och har fått nya vänner. Fantastiska kvinnor från hela Europa, behöver du en kontakt så hjälper jag dig gärna. Vill du hjälpa mig så gå in och gilla refo du också! På facebook eller Instagram under refoproject.