Jag får många frågor om hur hon var, vad vi pratade om och hur det kändes. Hon är naturligtvis vår näringsminister Annie Lööf som hastigt och lustigt fick en timme över och ville ut i verkligheten. Vi är jätteglada för att hon valde just refo att titta på och inspireras av. Måste vara en av de bästa sakerna att göra när man sitter på molnfri höjd för att kunna skapa sig en egen bild av verkligheten.

Jag är ju som jag är, så när väl hjärnspretet hade släppt så gjorde jag en notis med de saker som jag gärna skulle vilja förmedla från verkligheten. Så kollade jag dom med några utvalda. Det var att trygghetssystemet suger för företagare och det är tur att entreprenörer inte fattar de reglerna innan de startar. Annars skulle vi vara ännu färre. Det är att innovationssystemet kan förbättras genom att vi som är entreprenorer och innovatörer enkelt kan kännas igen och få ett bemötande som vi kan förstå. Vi fattar att vi är små och att en myndighet är stor, har ett annat tempo och behöver använda blanketter och formulär för att hantera en större massa. Men det är orimligt att det ska ta så mycket tid att fylla i en ansökan. Det är 2013 så webbformulär är ganska enkla att göra bra:)

En sak till stod på min lapp, det är lätt att starta, men ett helvete att överleva som småföretagare. Låt dom som har överlevt i flera år sola sig en kort stund i glansen, satsa på att coacha dem så att de växer. Se dem som gör saker istället för dom som är duktiga på att skaffa sig kontakter. Mer om mina lösningar på detta i senare blogg.

Men så hur blev det då?

Annie är jättetrevlig och det skulle vara kul att höra hur hon tänkte egentligen när hon kliver ut genom dörren? Här kan du läsa David blogg om besöket på refo.

Vi gjorde en egen utvärdering när SÄPO-bilen hade åkt och tyckte att vi skött oss bra.

Sergio, en av ungdomarna i projektet, reflekterade över att Annie verkade vara väldigt uppmärksam och såg ut att fundera en del. Efter en stund sa han, jag skulle inte vilja ha hennes jobb. Bara en massa prat med gubbar och inte så ofta få göra saker.

David och jag hade funderat en del innan på varför vi var så mycket mer excalterade över Annies besök än vad ungdomarna verkade vara. Igår när jag stod ute i Vällingbyskolan i en slöjdsal och höll upp bilden på när Annie lämnar över ministerklänningen till projektet tror jag att jag fick förklaringen? Min fråga var, vem mer än mig känner ni igen på bilden?

– Eh, det är hon från Bolibompa va?

Kanske roligare på jobbet på Bolibompa än bland gubbsen:) Eller det kanske inte är någon skillnad……