Jag, en tysk lärling

I dagens DN-debatt skriver Carl Bennet om lärlingssystemet som en viktigt del i att hålla arbetslösheten för unga nere.

Som en del i min utbildning var jag lärling i Tyskland. Industrikaufman på Siemens tillsammans med ca 100 personer från hela världen. Det är två år som gav mig konkret inblick i hur det fungerar, och inte fungerar, på en arbetsplats. I början fick vi ganska handgripliga arbetsuppgifter i lagret, produktionen och efter ett tag alltmer komplexa uppgifter där teori i Siemens egen skola varvades Siemens-Med-Museum-Erlangen-Germanymed uträkningar för produktkalkyler och antalet återförsäljare som behövdes för att sälja och marknadsföra en ny produkt.  Det var dels skolningen i hur system, regler och återrapportering fungerar men lika mycket en kulturskola. Vi hade olika bakgrund, vi var tre tjejer och vi jobbade rakt in i en konkret verklighet. En inblick i tysk arbetskultur, oss själva såväl som processer och rutiner.

Jag har inte förrän jag började planlägga utbildningsdelen i www.refo.nu förstått vilken nytta jag har haft av att veta hur olika delar är beroende av varandra. I omgivningens tycke kan jag ägna väldigt mycket tid åt något som verkar en obetydlig detalj, men som visar sig vara den svagaste länken i kedjan som måste fungera.

Min respekt och förståelse för dem som jobbar varje dag med att få saker att praktiskt fungera är stor. Jag vill gärna tro att fler inser fördelen med att arbeta enligt 70-20-10, eller egentligen 10 procent av tiden lärarledd utbildning i klassrummet eller via webben. 20 % är utbildning där man genom att bolla med varandra provtrycker det man har lärt sig och 70% av tiden behövs för att göra ”on-site-training” , dvs att omsätta teorin till praktik under handledning. I början med ganska mycket stöd men sen alltmer själv.

Det är den löpandet återkopplingen som blir lärandet och egentligen handlar det om att se skillnaden på vad man gör och mer jobba med hur man gör.

Läs debattartikeln i DN av Carl Bennet som bygger på boken ”Kompetens för framtiden” där Anders Lindh och jag har skrivit ett kapitel om hur vi ser på lärande och som bygger på det vi gör i Mongara.

 

 

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *